Det är 50 år sedan Joakim Palmes far, Olof Palme, höll det där talet som skulle bli starten för själva Almedalsveckan. Då, 1968, var Joakim Palme bara en liten grabb.
– Jag minns faktiskt inte om jag var med vid det där första tillfället, men jag minns att jag var med och lyssnade på flera tal Almedalen i slutet av 60-talet och 70-talet.
Vad minns du av talen?
– Det var en uppvärmning inför den kommande politiska säsongen. De var mindre strukturerade jämfört med hans andra politiska tal, ofta improviserade mot slutet, lite beroende på om det hade varit bra badväder eller inte, skrattar Joakim Palme.
– Men den fanns alltid både det internationella och det nationella i talen. Båda bitarna fanns alltid med.
Joakim Palme berättar att det dock inte bara är hans minne som brister när det gäller faderns första tal i Almedalen.
– De berömda bilderna med talet på lastbilen är inte från Visby, så det är inte bara mitt minne som sviker, dokumentationen är bristfällig. Jag har faktiskt inte sett någon riktig bild från det första talet.
I takt med att uppmärksamheten kring Almedalstalen ökade, blev det mer och mer arbete med sommartalen i Visby.
– Almedalstalen var inte hans bästa tal, men så var det ju inte heller ett tillfälle att elda på massorna som vid första maj. Det här var ju mer av en familjetillställning med många barn som sprang uppe vid podiet. Det var väldigt avspänt.
Joakim Palme menar dock att själva talen inte var det som lockade mest. Det var allt som utspelade sig efteråt.
– Eftersnacket var höjdpunkten. Eftermötena med partiorganisationen, då jag satt på trappan utanför lokalen och lyssnade på hur intensiteten i dialogen ökade. Det var spännande. Visst var talen viktiga, men samtalen och mötena mellan beslutsfattare och allmänhet var jätteviktiga.
Vad tänker du om utvecklingen av Almedalsveckan?
– Ja, den innehåller väl alla problem som samhället i övrigt. Det är tydligt vilka som har pengar. Men det är fantastiskt med öppenheten, att det finns en möjlighet att få träffa makthavare. Utbudet av samhällsupplysande seminarier är också bra. Sen finns ju alltid en rädsla för att det i framtiden blir stängda seminarier för de som har resurser. Att partierna har varsin dag tycker jag är jättebra. Varje parti får en dag i rampljuset för att hålla parlamentarismen levande.
Joakim Palme kommer själv att delta i ett seminarium, arrangerat av Uppsala universitet på måndag. Rubriken är Klass och politik – den nya ojämlikheten.