De senaste veckorna vÀcktes frÄgan om vi ska ersÀtta de och dem som pronomen till liv nÀr sprÄkforskaren, tillika dom-föresprÄkaren, Lena Lind Palicki, presenterades som ny chef för SprÄkrÄdet.
SjÀlv var hon inte helt beredd pÄ att utnÀmningen skulle bli ett nytt vedtrÀ i elden.
ââDet blev ett vĂ€ldans liv, sĂ€ger Lena Lind Palicki.
Att debatten vÀcker starka kÀnslor Àr hon dÀremot inte det minsta förvÄnad över.
ââAlla mĂ€nniskor anvĂ€nder de hĂ€r orden dagligen i sitt sprĂ„k. Det Ă€r nĂ„gonting som berör oss alla och vi mĂ„ste alla göra det hĂ€r sprĂ„kliga valet. Alla har en relation till det hĂ€r problemet, sĂ€ger hon.
VÄr tids kanske största sprÄkliga stridsfrÄga Àr knappast ny. I mer Àn 70 Är har debatten om dom ska ersÀtta de och dem förts, men hur diskussionen sett ut har förÀndrats med tiden.
PĂ„ 1970-talet handlade det om en mer progressiv syn och en anda av att skriva som man talar, enligt Lena Lind Palicki.
ââDĂ„ rörde det inte alls bara den hĂ€r frĂ„gan, utan andra sprĂ„kliga former ocksĂ„, som att man ville skriva "mej", "dej", "sej" och "sĂ€ja".
Ser generationsklyfta
I dag har dom-frÄgan fÄtt ett starkt symbolvÀrde och kopplas till andra pÄgÄende debatter, noterar Lena Lind Palicki. För vissa Àr det ett bevis pÄ den svenska skolans förfall, för andra pÄ lathet om vi ger efter för en simpel grammatisk inlÀrning.
SjĂ€lv ser Lena Lind Palicki det mer som en generationsklyfta. MĂ„nga som inte har nĂ„gra problem med de och dem har, Ă„tminstone i yngre Ă„r, fĂ„tt mer stöttning i talet frĂ„n Ă€ldre som gjort skillnad pĂ„ âdeâ och âdĂ„mâ. Fram till 1980-talet uttalade dessutom upplĂ€sare i radion fortfarande de och dem.
ââĂr man uppvuxen innan dess har man fĂ„tt den hĂ€r grammatiska kompassen dĂ€rför att vi har hört den frĂ„n det talade sprĂ„ket. Yngre generationer har aldrig fĂ„tt det hĂ€r stödet frĂ„n talsprĂ„ket, sĂ€ger hon.
Skrift för nÄgra fÄ
Enligt Lena Lind Palicki finns det en vits med att talet och skriften inte hamnar för lÄngt ifrÄn varandra.
ââDet talade sprĂ„ket Ă€r det primĂ€ra sprĂ„ket, och vĂ„rt primĂ€ra sĂ€tt att kommunicera. FĂ„r vi en för stor diskrepans mellan det talade och det skrivna sprĂ„ket blir det skrivna sprĂ„ket svĂ„rare att lĂ€ra, det blir svĂ„rare att anvĂ€nda och svĂ„rare att förstĂ„, och till slut blir det till för nĂ„gra fĂ„.
Andra menar att ett utbyte till genomgÄende dom skulle göra fler meningar obegripliga. Vem Àr det egentligen som ger och tar emot kÀrlek i meningen "Flickan Àlskar dom"?
Argumentet att vi med en dom-reform inte lÀngre skulle kunna hÄlla reda pÄ vad som Àr subjekt och objekt tycker Lena Lind Palicki inte hÄller.
ââVi skiljer ju pĂ„ subjekt och objekt, till exempel mellan jag och mig, och du och dig.
ââSammanhanget avgör nĂ€stan alltid betydelsen.
Enligt Lena Lind Palicki Àr det inte en frÄga om, utan nÀr vi kommer att lÀmna de och dem.
ââOm man Ă€r insatt i hur sprĂ„kvĂ„rd och sprĂ„kutveckling brukar gĂ„ till med den hĂ€r typen av reformer, sĂ„ tror jag inte att nĂ„gon sĂ€ger att det inte lutar Ă„t en reform. Sedan kan man tycka vad man vill om den.
Reformen inte oundviklig
Alla hÄller inte med om den saken.
Att en sprÄklig övergÄng till dom skulle vara oundviklig saknar vetenskapligt stöd, menar sprÄkforskaren Evie Coussé. I en debattartikel i Svenska Dagbladet lyfter hon och hennes kollegor vid Göteborgs universitet fram forskning som visar pÄ att dom som pronomen inte blivit vanligare.
Tillsammans har de gÄtt igenom elva miljarder ord frÄn bÄde nyhetsartiklar och sociala medier de senaste 20 Ären.
ââI det talade sprĂ„ket har det skett en förĂ€ndring i att man uttalar det âdomâ, men i den faktiska anvĂ€ndningen i skrift blir det inte vanligare, sĂ€ger Evie CoussĂ©.
Hon vill Àven slÄ hÄl pÄ myten att svensken har blivit sÀmre pÄ att skilja pÄ de och dem.
ââFelen Ă€r relativt fĂ„ och relativt stabila över den hĂ€r 20-Ă„rsperioden. Visserligen Ă€r det lite fler fel i sociala medier Ă€n i nyhetstexter, men inte i de proportionerna man fĂ„r intrycket av nĂ€r man hör vissa debattörer, att folk inte kan skilja pĂ„ âdeâ och âdemâ, sĂ€ger Evie CoussĂ©.
"Inget elitsprÄk"
Evie Coussé och hennes kollegor Àr inte ensamma. Ola Wikander, sprÄkvetare och docent i bibelvetenskap vid Lunds universitet, har Àven han ifrÄgasatt idén om att vÀgen mot en dom-reform Àr ofrÄnkomlig.
ââOm man tittar pĂ„ skriftsprĂ„k i antiken och medeltiden, men Ă€ven i dag, finns det gott om skriftsprĂ„k som upprĂ€tthĂ„ller en massa grammatiska distinktioner som talet inte har. Ett extremt exempel Ă€r arabiska, dĂ€r skriftsprĂ„ket pĂ„ arabiskan i princip Ă€r ett annat sprĂ„k Ă€n talsprĂ„ksdialekterna, sĂ€ger han.
Om skriftsprÄket hamnar för lÄngt frÄn talet kan det bli en klassmarkör, men svenskan Àr inte i nÀrheten av ett sÄdant scenario, betonar Ola Wikander.
ââI de hĂ€r sammanhangen Ă€r âdeâ och âdemâ en vĂ€stanflĂ€kt jĂ€mfört med det man hittar i arabvĂ€rlden eller i Kina. Det blir sĂ„ futtigt att framstĂ€lla det som om vi skulle gĂ„ över till nĂ„got slags elitsprĂ„k för att vi har kvar âde och demâ, sĂ€ger han.
SprÄkutveckling Àr demokratisk
Hur det till slut blir med en dom-reform fÄr tiden utvisa.
Som mÄnga andra utdragna sprÄkliga strider genom historien tror Lena Lind Palicki att vi kommer fÄ leva med debatten ytterligare nÄgra decennier. Makten som SprÄkrÄdets nya chef i frÄgan Àr dock högst begrÀnsad, pÄtalar hon.
ââSprĂ„krĂ„det har inte till uppgift att driva reformer, utan att följa sprĂ„kutvecklingen och ge rekommendationer utifrĂ„n hur bruket faktiskt ser ut, sĂ€ger hon.
Först nÀr tillrÀckligt mÄnga har övergÄtt till att anvÀnda dom Àr förÀndringen ett faktum. Det gÀller sÄvÀl myndigheter som nyhetsredaktioner, skolan och privatpersoner.
ââPĂ„ det sĂ€ttet Ă€r sprĂ„kutveckling jĂ€ttedemokratiskt. Det finns ingen som kan fatta beslut om en sĂ„dan reform, Ă€ven om folk har tillskrivit mig mycket makt de senaste dagarna, sĂ€ger Lena Lind Palicki.