Fler barn fattiga när klyftorna ökar

I Sverige uppgår den relativa barnfattigdomen till 23,1 procent, slår rapporten från Rädda Barnen fast.

Men vad betyder det? Det innebär inte att nära en fjärdedel av alla barn i Sverige saknar skor eller mat för dagen. Men i förhållande till hur de flesta familjer i Sverige har det riskerar dessa barn att växa upp under betydligt sämre ekonomiska förutsättningar än genomsnittet.

"Skev självbild"

I jämförelse med till exempel Danmark, Finland, Tyskland och Nederländerna är den relativa barnfattigdomen i Sverige betydligt högre. Det är först när vi närmar oss länder i Östeuropa som Kosovo (20,7 procent) och Bosnien-Hercegovina (30,6 procent) – samhällen med avsevärt svagare välfärd – som vi hamnar i nivå.

– Det är tydligt att vår självbild av Sverige som ett land där alla barn växer upp med samma förutsättningar är ganska skev. Vi behöver göra ett omtag, säger Maria Frisk, Sverigechef på Rädda Barnen.

Men varför har det blivit såhär? Den enkla förklaringen är att de ekonomiska klyftorna har ökat, mer än i något annat OECD-land sedan 1990-talet.

– Ökningen av ojämlikheten drivs av två saker: Dels av inkomsterna i toppen, särskilt kapitalinkomster, som har dragit ifrån inkomsterna i mitten, och dels av att inkomsterna i botten har hamnat på längre avstånd från mitten eftersom bidragsinkomster inte har hängt med reallöneutvecklingen, säger Carina Mood, professor i sociologi vid Stockholms universitet.

Arbete kontra bidrag

Barn- och bostadsbidrag, som ska vara fattigdomsreducerande, har i dag inte samma utjämnande effekt som under 1990-talet eftersom stöden inte har anpassats efter majoritetens ökade standard över tid. Att få arbetslösa i jobb är därför nyckeln om bidragen inte ska höjas.

– Här finns en särskilt hög potential när det gäller utrikes födda kvinnor som har en låg arbetsintensitet, säger Carina Mood, men tillägger att det är en politisk fråga.

Barn med minst en förälder som är född utomlands löper betydligt högre risk (43,7 procent) att växa upp i socioekonomisk utsatthet än barn vars bägge föräldrar är födda i Sverige (7,3 procent).

"Ohållbart samhälle"

Andra markörer för fattigdom är skolsegregation, dåliga studieresultat, trångboddhet och höga andrahandshyror, vilket ofta drabbar redan ekonomiskt utsatta. Det ena leder till det andra och sammantaget riskerar ojämlikheten att slå mot samhället i stort, menar Maria Frisk.

– Stora ekonomiska skillnader mellan barnfamiljer bidrar till att vi bygger upp ett samhälle där barn, som är uppvuxna i olika delar i en stad, i allt mindre utsträckning kan relatera till varandra. Man får en minskad förståelse för varandras livsvillkor. I förlängningen bidrar det här inte till ett hållbart samhälle. Det riskerar tvärtom att skapa ett "vi och dem", som är ett hot mot ett hållbart samhälle.

Rättad: I en tidigare utsänd version angavs en felaktig definition av det mått på relativ fattigdom som Rädda Barnens kartläggning använder. Sverige jämfördes också felaktig med ett annat land, rätt land att jämföra med är Bosnien-Hercegovina.