"Barns och kvinnors liv inte lika mycket värda"

I våras skakades Sverige av morden på fem kvinnor under mindre än tre veckor. Brotten ledde till politisk debatt och krav om att stoppa våldet och så sent som i somras presenterade regeringen en lång lista, med bland annat förebyggande åtgärder och skärpta straff.

Samtidigt är kvinnofridsarbetet i många av landets kommuner fortfarande inte prioriterat eller strukturerat, visar årets kvinnofridsbarometer från Unizon, ett riksförbund som samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer.

En av bristerna enligt undersökningen, som besvarats av 188 kommuner, är att färre än hälften av kommunerna har kartlagt förekomsten av våld och behovet av stöd och skydd under de senaste två åren. År 2015, då den första kvinnofridsbarometern kom, hade sex av tio kommuner gjort detta.

– Det är en allvarlig försämring som jag är lite förvånad över. Mäns våld mot kvinnor och barn är inte något nytt påfund, utan det har alltid funnits och man borde i dag ha en mycket tydligare bild av behovet av stöd och skydd, säger Olga Persson, ordförande för Unizon.

"Ekonomi går före liv"

En annan försämring enligt Unizon är att bara sex av tio kommuner ger våldsutsatta kvinnor stöd i att få en permanent bostad, trots att de enligt Socialtjänstlagen är skyldiga att underlätta i de fallen.

I rapporten framgår också att bara hälften av de svarande kommunerna har öronmärkt pengar för kvinnofridsarbete. Dessutom har endast fyra av tio mätbara mål i arbetet och hälften har inte gjort någon utvärdering de senaste två åren.

– Det verkar som att den lokala politiken och tjänstemännen i kommunerna inte tar problemet på tillräckligt stort allvar. Vi hör om fler och fler kommuner där ekonomi går före kvinnors och barns liv, där man sparar in på till exempel insatsen skyddat boende, säger Olga Persson.

Hon ser allvarligt på att den nationella politiska målsättningen inte har fått större genomslag.

– Ibland tänker jag att det handlar om att barns och kvinnors liv inte är lika mycket värda. Arbetet för kvinnofrid och barnfrid blir aldrig tillräckligt prioriterat i vardagen, det är alltid andra saker som kommer emellan.

"Handlar om liv och död"

En konsekvens den bristande strukturen är att våldsutsatta kvinnor behöver ha kontakt med väldigt många olika aktörer som inte samarbetar med varandra. De får därmed inte möjlighet att läka från våldet, enligt Olga Persson.

– Ytterst handlar det om liv och död, att kvinnor riskerar att mördas om de inte får tillgång till en trygg plats att bo på med sina barn.

För tredje gången i rad toppar Trollhättan listan, följt av Eskilstuna som höjt sig till andraplats från plats 100, samt Västerås. I botten hamnar Lessebo och Arvidsjaur.

– Att det är så stora skillnader i landets kommuner är rättsosäkert för kvinnor och barn som utsätts. Du har rätt att få samma stöd och skydd oavsett var i landet du bor.

Fler har kunskap

På några punkter tycks dock utvecklingen gå åt rätt håll. Exempelvis säkerställer en högre andel av kommunerna att alla medarbetare inom socialtjänsten har grundläggande kunskap om våld i nära relationer.

Fler kommuner har också arbetat med regelbundna förebyggande aktiviteter i syfte att förändra attityder till våld och genus de senaste två åren.

Samtidigt går det fortfarande för långsamt, enligt Olga Persson, som bland annat vill se en tydligare uppföljning och mer pengar som tillförs långsiktigt till kvinnofridsarbetet.

– Det kan inte vara så att staten och kommunerna bråkar om vem som ska finansiera arbetet – vi har inte tid att vänta på den konflikten. Det finns våld i varje kommun och varje kommun bär ansvaret för stöd och skydd av kvinnor och barn.