"Årets fynd" – runsten plöjdes upp från åker

–  Det är det! Och kanske bättre än så, säger Veronica Palm som är biträdande chef och arkeolog på Västerviks museum till TT.

Det handlar om en helt okänd runsten då ingen har vetat om dess existens. Fram tills nu. Stenen med inristade runor har nämligen legat väl dold av jordlagren på åkern i trakterna kring Loftahammar norr om Västervik i tusen år, något som Dagens Västervik var först med att rapportera.

"Låg upp och ner"

Men när lantbrukaren för några år sedan plöjde upp runstenen gick upptäckten honom helt förbi, berättar Veronica Palm.

–  Då puttades den bara åt sidan, den var smutsig så han tänkte ju inte på det. Den låg upp och ner som vilken sten som helst, säger hon och fortsätter:

– Och den skulle användas som trappsten.

Men när trappbygget väl kom igång fick Veronica Palm ett sms om stenen och kontaktade genast Riksantikvarieämbetet. Att stenen är unik kan runolog Magnus Källström på myndigheten intyga. Han daterar stenen till 1000-talets första hälft och har kunnat tyda stenens inskription: "Gärder reste denna sten efter Sigdjärv sin fader, Ögärds make".

– Det är årets fynd eller bättre än så, säger även han enligt Dagens Västervik.

En viktig familj

Att det bott en betydelsefull familj vid platsen vet man sedan innan, då tidigare uppmärksammade silverfynd gjorts på platsen. Nu tillkommer detta fynd, vilket kan betyda en hel del för både lokala forskningen liksom språkforskning.

– Det är ett intressant kvinnonamn – Ögärd – som man inte sett tidigare, säger Veronica Palm.

TT: Vilka är då dessa personer som nämns på stenen?

– De har bott på gården och stenen har stått vid gravfältet som ligger en bit från gården. Det här är en betydelsefull familj, en högre ståndsfamilj. Det är oerhört häftigt med tre namn, tre generationer, på en sten.

Kvar vid gården

Den nyfikne kan inom en snar framtid kanske avnjuta stenen på plats. Just nu ses fyndet över av en konservator, sedan kan stenen kanske åter resas på den plats som den ursprungligen var tänkt för, berättar Veronica Palm.

– Den ska stå kvar ute vid gården, det är ambitionen. Men länsstyrelsen och konservatorn tar beslutet.