Svenska kyrkan, som har varit inblandad med stöd efter olyckan frÄn dag ett, uppmÀrksammar Ärsdagen med en minnesstund i UmeÄ stads kyrka. Dit kan mÀnniskor komma pÄ kvÀllen för att tÀnda ljus och lÀmna blommor, och sitta ned i kyrkan en stund, lyssna pÄ musik och minnas dem som dog.
Ingrid Holmström Pavval tror att uppmÀrksammandet av Ärsdagen kan vara lÀkande.
ââFramför allt som anhörig behöver man ha levt igenom ett helt Ă„r för att se att "ja, det gĂ„r att fortsĂ€tta, det blir aldrig detsamma, men vi gör det pĂ„ ett annat sĂ€tt". NĂ€r det gĂ„tt det hĂ€r första Ă„ret har man fĂ„tt uppleva att det funkar, fast att det blir annorlunda.
PrÀglade UmeÄ
Ăven utanför de anhörigas nĂ€rmsta krets satte olyckan stort avtryck i UmeĂ„, sĂ€ger hon.
ââDe första dagarna och veckorna prĂ€glade det hela staden pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. VĂ€ldigt mĂ„nga kĂ€nde nĂ„gon som kĂ€nde nĂ„gon som kĂ€nde nĂ„gon som var nĂ€ra, sĂ„ att sĂ€ga. SĂ„ staden prĂ€glades ganska mycket av det de första veckorna och en bit in pĂ„ hösten, sĂ€ger hon.
Det mÀrkte Àven UmeÄs kommunalrÄd Hans Lindberg (S).
ââVisst har det pĂ„verkat umeborna, sĂ€ger han.
ââInte minst eftersom det var mĂ„nga som fick uppleva det, och hörde nĂ€r planet var pĂ„ vĂ€g ner. SĂ„ det blev ju en ganska dramatisk upplevelse för mĂ„nga. Det Ă€r klart att man pĂ„mints av hĂ€ndelsen under Ă„ret.
Minnas tillsammans
Ingrid Holmström Pavval minns uppslutningen i kyrkan dagen efter olyckan och tycker det Àr bra att staden kan samlas en gÄng till. Om Àn med ett coronasÀkert maxantal i kyrkan denna gÄng.
ââFörr pratade man mycket om sorgeĂ„r. Man gick och hade sitt svarta band pĂ„ kavajen under ett Ă„r. DĂ„ visste alla att man levde med sorgen. Det ser vi inte pĂ„ varandra i dag pĂ„ samma sĂ€tt. DĂ€rför tĂ€nker jag att det Ă€r bra att fĂ„ uppmĂ€rksamma Ă„rsdagen. Nu har det första sorgeĂ„ret gĂ„tt till Ă€nda.
Hans Lindberg instÀmmer.
ââPĂ„ Ă„rsdagen tĂ€nker vi pĂ„ de som har lĂ€mnat oss, men ocksĂ„ pĂ„ deras anhöriga. Mina tankar finns hos dem under den hĂ€r dagen.