ââJag drömmer fortfarande extremt mycket och har gjort det sedan jag lĂ„g i respirator. Ibland Ă€r det hemska mardrömmar om att jag springer uppĂ„t i en labyrint dĂ€r jag ser lĂ€kare stĂ„ i hĂ„let lĂ€ngst upp. Det kĂ€nns sĂ„ verkligt och dĂ€rför sov jag de första sju nĂ€tterna hemma med lampan tĂ€nd, sĂ€ger Sara Larsson, som bor i HannĂ€s öster om Ă tvidaberg.
Hon tycker att det Àr skönt att prata om hur svÄrt det var nÀr drömmar och verklighet blandades efter tiden pÄ intensivvÄrdsavdelningen vid Linköpings universitetssjukhus. Dit kom hon den 24 mars sedan hon börjat hosta allt vÀrre efter en kortare tids sjukdom.
HjÀlp av rullator
ââJag tror att det Ă€r mĂ„nga som har fĂ„tt intensivvĂ„rd som har liknande upplevelser. Nu nĂ€r jag har pratat med kurator har jag förstĂ„tt att det blir som ett IVA-trauma nĂ€r man varit nedsövd. Jag tror att det var viktigt för mig att skapa nĂ„gon sorts verklighet nĂ€r jag lĂ„g dĂ€r, sĂ€ger Sara Larsson.
NÀr TT pratar med henne har hon varit isolerad hemma i tvÄ veckor och hÄller pÄ att baka bröd.
ââI dag ska vi fira med nybakade frallor och te. Det ska bli sĂ„ roligt att trĂ€ffa min dotter och grannarna för första gĂ„ngen pĂ„ en mĂ„nad, sĂ€ger Sara Larsson.
Hon mÄr bra av att Äterigen kunna utföra vanliga vardagssysslor sjÀlv. NÀr hon kom hem frÄn intensivvÄrden var hon mycket svag och tog sig fram med rullator.
ââJag hade ingen stadga i kroppen och var sĂ„ svag. Mobiltelefonen kĂ€ndes som en tegelsten. Det Ă€r en helt ny situation för mig som brukar vara i god kondition. Jag jobbar som fritidspedagog och brukar gĂ„ mycket med hundarna.
400 steg per dag
Innan hon blev sjuk brukade hon gÄ omkring 10 000 steg om dagen.
ââNu har jag gĂ„tt 400 steg per dag. Jag trĂ€nar hela tiden och gör andningsövningar, det gĂ„r lĂ„ngsamt framĂ„t.
Sara Larsson Àr tacksam för det stöd hon fÄr av kurator och arbetsterapeut och Àr ocksÄ övervÀldigad av den vÀrme och medmÀnsklighet som intensivvÄrdspersonalen visade. De skrev dagbok varje dag som hon var nedsövd.
ââDen kĂ€ndes jĂ€ttebra att lĂ€sa. De skrev att de sĂ„g hur jag kĂ€mpade och att de ville att jag skulle vakna. De var sĂ„ otroligt snĂ€lla och medmĂ€nskliga.