Personalfrågorna som hotar försvarets tillväxt

Fler värnpliktiga ska utbildas och nya regementen öppna. Instruktörer ska skickas till Storbritannien för att utbilda ukrainska trupper. Det är personalen som ska stå för tillväxten, men bland personalen jäser missnöjet över att man ska lösa fler uppgifter – utan att bli fler.

– Man har ju sett för sig att organisationen skulle växa i förhållande till de nya uppgifterna, men det blev en stor besvikelse, säger Lars Fresker.

Stor lojalitet

Han säger att det finns en stor lojalitet bland medlemmarna och en glädje över att försvaret äntligen växer efter år av neddragningar. Men samtidigt en besvikelse över att det inte finns personal så det räcker.

– Det finns en känsla av kollektiv utbrändhet, för att man går så tungt. Det kan man göra under kortare tid, men när man ser att det inte kommer något tillskott, när det inte vidtas några konkreta åtgärder, då går det inte i längden.

Många av de personalfrågor som uppmärksammats den senaste tiden – piloter som tar tjänstledigt på grund av dåliga pensions- och lönevillkor, soldater med tidsbegränsade anställningar som tvingas sluta – har sin grund i beslut som fattats för flera år sedan och som man försökt påverka under flera år.

– Det är lite lappa och laga. Helt plötsligt träffar del för del av olika beslut som fattats verkligheten och då blir det konsekvenser både för individen och för organisationen.

Dåligt gehör

Lars Fresker upplever att man fått dåligt gehör när man velat lyfta de frågor som skaver bland deras medlemmar.

– Det som varit mest frustrerande, oavsett vilken av frågorna vi pratat om, så är det att stödet från verksamheten har saknats – Försvarsmaktens vilja att göra något inom respektive område.

Ett exempel där många anställda upplevt Försvarsmakten som tondöv, är den slutgiltiga implementeringen av det så kallade trebefälssystemet. Det innebär att de officerare som utbildats i det gamla systemet per automatik får byta spår till specialistofficerare – något som också innebär att de måste byta grad – till exempel från kapten till fanjunkare.

En undersökning bland Officersförbundets medlemmar visade att en majoritet tyckte att det var fel väg att gå. Man är inte emot befälssystemet i sig, men hur det genomdrivits.

– Det påverkar självklart den enskildes engagemang när man inte tycker att man får något gensvar och förståelse från dem som har det övergripande ansvaret för verksamheten, säger Lars Fresker.

Det pensionsavtal som trädde i kraft 2016 beskriver Lars Fresker som en sten i skon på hela yrkesofficerskåren och att pensionsfrågan inte är löst är en av de frågor som Officersförbundet ser hotar försvarets tillväxt på sikt.

En annan sten i skon är de tidsbegränsade anställningarna för soldater, där soldaterna måste sluta efter tolv år. De kom till i samband med att värnplikten sades upp, men har i dag spelat ut sin roll, enligt Officersförbundet.

Blir lidande

En sak som förbanden redan nu ser blir lidande är värnpliktsutbildningen där man är kort om personal. Antingen får man sätta in mindre personal än vad som är tänkt, eller ta in personal som inte har utbildning för att utbilda andra.

– Det finns också en risk för att det går ut över kvaliteten, att man drar ned lite på ambitionsnivån i utbildningen. Och tappar vi i kvalitet kan det få följder för rekryteringen in i yrket. Värnplikten är den bästa rekryteringsbasen vi har.

Just nu ser rekryteringen bra ut, det är fullt på officersutbildningen på Karlberg, på utbildningarna till specialistofficerare och tryck på att bli soldat eller sjöman. Men det är inte samma sak som att personalförsörjningen är tryggad, betonar Lars Fresker.

– Fortsätter rekryteringen att vara så god som den är nu kommer personalförsörjningen inte att förvärras – men den kommer inte heller att förbättras.

– Bland de nya unga officerarna som kommer in är det ganska hög personalrörlighet, men Försvarsmakten väljer att titta på hela kollektivet och där finns relativt många som är födda på 1960-talet och har relativt få år kvar till pension. Då blir det en ganska låg personalrörlighet totalt.

Tydliga mål

Lars Fresker efterlyser tydliga mål från politiskt håll för hur försvaret ska växa och är frustrerad över det dåliga gensvaret från politiken. Inför försvarsbeslutet 2020 var han i kontakt med samtliga partier i försvarsberedningen om att man måste ha fokus på personalförsörjningen.

– De hänvisade till att det är en fråga för Försvarsmakten, politiken kan inte göra så mycket. Men det finns alltid möjlighet för politiken. Ta till exempel lagen om tidsbegränsad anställning för soldater. Det är ett politiskt beslut, och ändrar de det får Försvarsmakten tillsvidareanställa soldater och sjömän.

Han skulle vilja att fler politiker bildade sig en egen uppfattning av personalsituationen.

– Jag är lite frustrerad över att man inte skapar en egen bild av hur många militärt anställda det måste finnas. Då skulle man kunna sätta tryck på Försvarsmakten att de måste börja göra mer än att bara luta sig tillbaka och lita på en bra rekrytering.