Det är lunchdags på föräldrakooperativets förskola, intill den nedlagda skolan på Fårö. Karin Holmgren är förskolechef och en av dem som välkomnar barnen från de asylsökande familjerna och inflyttare som redan fått uppehållstillstånd.
– Vi är jätteglada, tillväxten på Fårö är inte så stor annars, säger hon.
Just nu bor elva barn från fem afghanska familjer på Fårö. I morgon börjar också Jabar, snart tre år gammal, på förskolan. Hans familj, mamma och pappa med tre barn, bor ovanpå bageriet hos Sylvis döttrar. De är den första familjen någonsin från Afghanistan som bosätter sig på Fårö permanent.
– Det är så coolt, säger Lisa Blochmann som driver bageriet tillsammans med sin syster Barbro.
Hon berättar hur pappan Abdul Qadir för snart två veckor sedan fick glädjebeskedet om permanent uppehållstillstånd via sin advokat på sms.
– Jag var så rädd hela tiden att de inte skulle få stanna, nu känns det helt fantastiskt, säger hon.
Abdul är 26 år och svetsare, på Fårö har han hunnit hjälpa till med lammklippning och från april ska han arbeta heltid som anställd i bageriet.
Laddad med presenter till barnen i form av kritor och leksaker knackar Kerstin Blomberg på hos tre andra familjer från Afghanistan. Hon välkomnas med leenden, kramar och bjuds på te. Chai på afghanska. Men oron hänger i luften. Två av familjerna har fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd och överklagat. Den tredje familjens besked har ännu inte kommit.
Den äldsta flickan är fem år och tre av barnen är födda på Gotland.
– Jag hoppas, hoppas, hoppas att de får stanna. De här barnen får bara inte skickas tillbaka. UD avråder svenskar från att åka till Afghanistan för att det är för oroligt, då ska vi inte skicka småbarn tillbaka dit, säger Kerstin Blomberg.
Hon har jobbat 30 år inom Rädda Barnen, men också för Unicef, FN:s barnfond, och är en av initiativtagarna till ”Tillsammans på norr”. Nätverket bildades den 12 november 2015 när de första bussarna med asylsökande rullade in i Fårösund.
Nätverkets volontärer hjälper i dag till med allt från att skjutsa till vårdcentraler till att ordna café och fritidsaktiviteter. Migrationsverket valde för några veckor sedan att stänga sina boenden i Fårösund. Då valde många att stanna kvar i egna boenden.
– Det gjorde mig så fruktansvärt upprörd hur man flyttat runt de här barnen som pjäser i ett brädspel, säger Kerstin Blomberg.
Hon uppskattar att ett 70-tal personer med uppehållstillstånd bor i Fårösund. 13 av dem har kommit som asylsökande och resten är kommunplacerade från andra orter runt om i landet.
– Grundskolan har under lång tid varit nedläggningshotad och nu hoppas jag att framtiden tryggas. Skolan är hjärtat i en bygd och vi behöver arbetstillfällen på landsbygden, säger hon.
Petra Nilsson är förskollärare på Sjöliljan i Fårösund.
– Det har blivit fler barn och det tryggar både skolan och förskolan. De är en tillgång, säger hon och berättar att tack vare ett tiotal asylbarn är förskolan nu med i ett utvecklingsprojekt.
Region Gotlands IT-avdelning tar fram appar till förskolans surfplattor.
– Då kan vi själva ta kort på saker och appen översätter till det språk som barnet pratar, säger Petra Nilsson.
Fårö hade 950 bofasta när Kerstin Blomberg föddes 1949. Innan inflyttningsvågen 2015 var antalet 496. Från avfolkningsbygd har nu problemet istället blivit att hitta åretruntbostäder till alla som vill stanna. Ranim Bitar och hennes man Mohammed Alshekfares kommer från Syrien och hyr tillfälligt en lägenhet i Fårösund. Hon läser svenska och han har fast jobb på knäckebrödsbageriet, familjen har uppehållstillstånd och sönerna går på Sjöliljan.
– Vi lämnar vår lägenhet sista maj, men vi måste hitta någonstans att bo. Vi trivs jättebra här i Fårösund, säger Ranim Bitar.