Enligt hälso- och sjukvårdsförvaltningen beror den höga hyrnotan på att många tjänster är vakanta. När det gäller läkare är problemen störst i primärvården, där hyrläkarna kostat 26,6 miljoner kronor under de senaste tolv månaderna, medan när det gäller sjuksköterskebemanningen är problemet störst inom slutenvården på Visby lasarett, där regionen betalade 38,8 miljoner kronor för hyrsköterskor. Kostnaderna för att hyra in sjuksköterskor började öka 2015 och sedan har det gått snabbt.
– Om man tittar nationellt så är det läkarna som dominerar när det gäller inhyrd personal, men hos oss är det inte så stor skillnad mellan läkare och sjuksköterskor, säger Nina Ljung, HR-chef på hälso- och sjukvårdsförvaltningen.
Therese Annas Ljung, ordförande i Vårdförbundet på Gotland, tror inte att det är någon slump. 2014 anmälde förbundet, tillsammans med Kommunal, regionen till Arbetsmiljöverket.
– Det var efter den fruktansvärt katastrofala sommaren. Då kan jag tänka mig att det hade droppat för många droppar för många och till slut rann spannet över och man vill inte vara kvar för man känner inte att man får uppskattning. Då söker man sig till något annat, säger hon.
Det finns fler landsting som har problem med en brist på sjuksköterskor, men Therese Annas Ljung anser inte att hälso- och sjukvårdsförvaltningen på Gotland är oskyldig till utvecklingen.
– Det här är något som arbetsgivaren har arbetat sig fram till själv. Medarbetarna har fått mindre och mindre delaktighet i de förändringar som har skett i verksamheterna. De känner sig som ett huvud på en schemarad och att arbetsgivaren inte utgår från den kompetens som de har och tillför verksamheten, säger hon.
Nina Ljung menar att förvaltningen gör saker för att behålla sin personal. Ett exempel som hon tar upp är ett lönepåslag på sju procent för barnmorskor på förlossningen.
– Den är exceptionell, så det är verkligen en stor satsning. Det känns jättebra och det har också bidragit till att situationen på förlossningen ser bättre ut inför sommaren, säger hon.
Therese Annas Ljung välkomnar lönesatsningar, men uttrycker ingen jublande glädje direkt.
– Det är jättebra att de har satsat på barnmorskorna, för de har verkligen hängt efter i löneutvecklingen, men det här skulle de ha gjort för så många år sedan, säger hon och fortsätter:
– De kan inte slå sig för bröstet för det finns så pass många i andra medlemsgrupper som också halkat efter.
Det är dock inte löneökningar som Therese Annas Ljung framhåller när hon pratar om vad personalen saknar.
– Vi säger till arbetsgivaren: Visa uppskattning och ta tillvara på personalens kunskap och kompetens. Att göra personalen delaktig i förändringsarbete och omorganisationer, så att man inte bara fattar besluten i chefsgrupper och sedan presenterar det. Generellt sett så tar de inte med medarbetare i verksamheten och det är ändå de som kan verksamheten allra, allra bäst, säger hon.
I slutet på mars fattade hälso- och sjukvårdsnämnden ett beslut om att tillsammans med andra landsting bli oberoende av hyrpersonal, ett arbete som initierades av SKL, Sveriges kommuner och landsting.
– Det har gjorts försök tidigare, men sedan är det lite svårt. Det är lite som med klimatavtalet, man kommer överens om ett gemensamt mål men sedan bygger det på att var och en gör sin läxa hemma, säger Stefaan De Maecker (MP), ordförande i hälso- och sjukvården.
Region Gotland har en handlingsplan som innehåller alltifrån lönesatsningar på svårrekryterade grupper och personal som arbetat länge till att förändra arbetssätt så att en högre andel av patienterna tas om hand i öppenvården istället för för heldygnsvården.
– Jag tror att vi till hösten kommer att se vilka punkter som gäller nationellt där man kan säga ”det här ska alla göra”. Det tror jag kommer att ge effekt, säger Nina Ljung.
Vissa åtgärder, som regionen tror ska lösa personalkrisen, har redan genomförts som exempelvis en utbildningsvårdcentral och att öka antalet ST- och AT-läkare, alltså nyutbildade läkare som jobbar under handledning.
– Många av åtgärderna ser vi inte effekterna av dag ett och dag två. När vi beslutade att införa en utbildningsvårdcentral för primärvården, så vet vi att det tar flera år innan det ger full effekt. Det kommer att ta tid innan det här blir en lösning. Utbildning och att förändra arbetssätt är ett långsiktigt arbete, säger Stefaan De Maecker.