Historien med vargskinnen har vandrat ända upp till landets högsta rättsinstans, Högsta domstolen (HD). Det var under Medeltidsveckan 2013 som en kontroll av länsstyrelsen vid marknaden avslöjade att en av försäljarna, en 60-åring från Tranås, i sitt marknadsstånd saluförde vad han på skyltar uppgav vara vargskinn (canis lupus) vilket han också svarade på fråga.
Först när polis beslagtagit skinnen och höll förhör med säljaren uppgav denne att det i själva verket rörde sig om skinn av coyote/prärievarg (canis lutrans). Anledningen till bluffen uppgav han vara att denna art inte fanns under medeltiden och inte skulle gå att sälja.
RÅ, genom åklagarmyndighetens rättsavdelning, har gjort en grundlig utredning av ärendet och dess juridiska aspekter bland annat avseende Cites-konventionen som reglerar handeln med de mest hotade djur- och växtarterna och hur arterna varg/prärievarg förhåller sig till varandra.
RÅ konstaterar att ingen tvekan råder om att man i Sverige med ”varg” menar den vilt levande arten canis lupus. Skinnen har därför sålts under förespegling att det var fråga om denna vargart. Saluförande av prärievargsskinn på detta sätt strider mot Cites-förordningen och utgör därför ett straffbart handlande enligt bestämmelsen om artskyddsbrott.
RÅ anser liksom hovrätten att brottet motsvarar ett kortare fängelsestraff. 60-åringen har, trots lång erfarenhet av handel med skinn, på ett medvetet sätt använt sig av en skyddad art för öka värdet och efterfrågan på sina produkter. Hovrättens dom bör därför fastställas och 60-åringen dömas för artskyddsbrott.
Däremot anser RÅ att beslaget av de tolv prärievargsskinnen ska hävas. Förundersökningen har kompletterats med en utredning om äganderätten till coyoteskinnen. Enligt 60-åringen var skinnen inte hans utan han hade dem i konsignation (som ett lån där leverantören behåller äganderätten tills varan sålts vidare) från Tranås Skinnförsäljning AB.
En företrädare för bolaget har överlämnat en påseendenota för de tolv beslagtagna skinnen, daterad den 26 juli 2013, som han uppger att han hittat i bolagets bokföring. Enligt RÅ är det därmed inte fastställt att de aktuella skinnen vid brottet tillhörde 60-åringen. Beslagsbeslutet bör därför upphävas och skinnen återlämnas till Tranås-företaget.
HD får nu avgöra vad som gäller.