Ulfs 85-åriga mamma Kristina behöver hjälp med allt då hon inte kan förflytta sig utan hjälp. Hon har fallit flera gånger och därför bor han hos henne och vågar inte lämna hennes sida. Men Ulf, som själv är sjukpensionär, besväras allt mer av svåra smärtor i benen av en skada och det begränsar hur mycket han kan anstränga sig fysiskt. När omvårdnaden av mamman blivit mer omfattande med tiden så har det slitit snabbt på honom på sistone – även psykiskt, med utmattning som följd.
Ulf insåg i ett tidigt skede, för några år sedan, att han behövde hjälp och vände sig till regionens biståndshandläggare för att se om mamman kunde få hjälp genom hemtjänsten för vissa göromål. Eftersom både han och mamma Kristina vill att Ulf ska ta hand om den mer personliga omvårdnaden som duschning och läggning på natten, efterfrågade han hjälp med städning i första hand.
– För att jag ska ha energi med allt det andra. Jag vågar knappt lämna hemmet, det gör jag bara när jag verkligen måste, som när jag ska handla mat. Jag har inte tid med mig själv och har inte ens kunnat klippa mig på flera år, säger han.
I perioder har han orkat med promenader med Kristina, men inte i den utsträckning som hon skulle behöva. Hon har inte lämnat bostadsområdet på fem år.
– Det är inte kul alls. Jag skulle vilja åka in till stan och handla i alla fall. Och träffa andra människor ibland. Det känns inte rätt att Ulf ska vara med mig jämt, säger Kristina och blickar ut mot uteplatsen vid markplanslägenheten på Talluddskviar vid Gustavsvik.
Den brukade vara den mest blomstrande i hela området, Kristinas stolthet, berättar Ulf. Men i dag är den inget som han kan hjälpa till med och den prunkande trädgården är ett minne blott.
Efter flera hembesök från olika biståndshandläggare på regionens socialförvaltning stod det klart att Kristina kunde få hjälp med den personliga hygienen och städning av hennes eget rum. Inget mer. Om inte Ulf flyttar. Eftersom han bor i lägenheten anses han ha ansvar för resten, som handling och städning av resten av bostaden.
– Jag förstår att de har regler men när vi bara ber om en halvtimme varje vardag? Att det är så oflexibelt, det kan jag bara inte förstå, säger Ulf.
– Jag vill inte att någon annan ska tvätta mig, jag känner mig inte trygg med främlingar, säger Kristina, som inte kan hålla tillbaka tårarna när sonen, den enda närstående hon har, börjar prata om den slutgiltiga lösningen – att han flyttar till ett eget boende.
– Vad ska jag göra om jag sliter ut mig helt? Jag har inget val. Jag vill ju finnas där för mamma även i framtiden.
Gunilla Rylander, chef för äldrehandläggarenheten på socialförvaltningen, bekräftar att reglerna ser ut som Ulf beskrivit dem.
– Om den anhörige själv är väldigt sjuk så kan man ansöka om hemtjänst för båda två. Annars är det så att bor man tillsammans så räknar vi med att man hjälps åt, säger Gunilla Rylander.
– Behöver man hjälp med enbart städning så brukar vi ge rådet att man själv ska köpa hushållsnära tjänster. Det blir ofta billigare och mer flexibelt än om hemtjänsten ska göra det, fortsätter hon.
– Jag lever redan på existensminimum och har inte råd, och de kan inte hjälpa mamma om hon faller när jag är hemifrån, säger Ulf om att anlita städtjänst.
Regionen har ett så kallat anhörigstöd som kan ge upp till tio timmars avlastning i månaden. Men för Ulf är det inget alternativ, delvis för att hans hälsa är så pass dålig att befarar att det stödet skulle räcka till.
– Jag vet inte hur länge till jag orkar helt själv med att lyfta henne till exempel, men jag vill finnas tillhands och som en trygghet för mamma. Det borde finnas ett system för undantag. I det här fallet skulle det gynna båda parter, säger han.
GT kommer att följa upp Ulf och Kristinas berättelse med kommentarer från politiker i socialnämnden.