Ett bord är fyllt av knäck och godis, kaffet puttrar och Matilda Cedervall har laddat presentpåsarna med bröd.
– Alla får med sig tre frallor och två bullar tillsammans med de andra presenterna, säger hon och berättar att det var självklart att få när hon frågade ett bageri om överblivet bröd.
Uppropet postat av Therese Redmo såg hon på Facebook och kände att hon ville bidra med det hon kan.
– Jag är utbildad konditor och bagare, säger Matilda Cedervall medan Therese Redmo välkomnar den första kunden.
Kvinnan har inte varit hos frisören på närmare åtta år och berättar att hon försöker klara sig på de omkring 100 kronor om dagen hon får i socialbidrag.
– Det här är guld värt! Och jag har fått checkar från Frälsningsarmén – jag får en värstingjul i år, säger hon.
Engagemanget för de socialt utsatta har Therese Redmo med sig från Karlskrona, där hon bodde innan hon för två år sedan tog familjen med sig och flyttade till Stånga. Här jobbar hon natt inom socialtjänsten och fotograferar med gravida och småbarn som specialintresse.
– I Karlskrona var jag "volontärsjukvårdssocialpsykologtaxi", säger Therese Redmo och förklarar att det tar tid att få utsatta människors förtroende och tillit, men att hon jobbar på det här på Gotland.
Efter att ha tagit kontakt med Susanne Ryderholm, ny föreståndare på Birkagården, fanns snabbt omkring 14 personer som tacksamt tog emot erbjudandet att bli klippta gratis.
– Det är klart att de blir glada, men för mig är det viktiga att de blir sedda, lyssnade på och får möta kärlek och komma in i värmen, säger Therese Redmo.
Tre frisörer erbjöd sig att klippa gratis, och privatpersoner samt Visby Centrum har skänkt gåvor till extra julklappspåsar.
– Jag är oerhört tacksam för att jag får hjälp att göra det här. Det kan ge ett ljust minne att ha med sig i den lilla ryggsäcken, livets ryggsäck, när det går dem emot, säger Therese Redmo.
Till slut blev det frisören Hassan Alzgheir som klipper alla julfina.
– I Damaskus hade jag tre salonger med 30 stolar. Till Gotland kom jag för fem år sedan, säger han och fönar den nu urtjusiga första besökaren.
För henne blev det inte bara en stunds välbehövligt omhändertagande.
– Senast jag hade ett jobb var för 18 år sedan. Då arbetade jag i hemtjänsten, säger hon.
Att prioritera klippning vore svårt för henne.
– Vill jag ta färjan och åka till Stockholm måste jag lägga undan pengar i ett år. Det här betyder att jag kanske kan ha råd att åka upp och träffa mitt barnbarn, säger hon.