Vid Region Gotlands hemtjänstgrupp i Klintehamn är alla kvinnor, utom en manlig vikarie. De flesta tvingas klara sig på deltidstjänster.
– Vi är 22 och bara fyra har heltid, säger Jill Kviberg.
Själv har hon arbetat 14 år i yrket och har i dag en 85-procentig tjänst, som hon dessutom är sjukskriven ifrån på kvartstid efter att ha blivit utbränd för drygt ett år sedan.
Att som ensamstående boende i lägenhet med tre barn klara sig på den lönen, menar hon, är svårt.
– När hyran, tv, A-kassa och fackavgift är betalda, brukar jag ha ungefär 3 000 kronor kvar till mat och annat. Det är att jämt vända på varje krona och koka soppa på en spik, säger Jill Kviberg.
Kollegan Anette Lindvall är även hon ensamstående med två barn och en deltidstjänst inom hemtjänsten.
– På något sätt överlever jag ju, men räknar jag på det går det inte ihop, säger hon
Anette försöker jobba extra för att få ekonomin att gå ihop och i julas fick hon oväntad hjälp av kyrkan med två kassar mat och julklappar.
– Plötsligt levde vi lyxliv. Jag känner mig ödmjuk, men så ska det inte behöva vara. För det behövs ju folk i hemtjänsten, säger Anette Lindvall.
För Jill och Anette är sysselsättningsgraden en jämställdhetsfråga.
– Det är orättvist att man kan dra ner på vårdyrken, som samlar många kvinnor. Så här hade det aldrig varit i ett manligt yrke, säger Anette Lindvall.
Det är inte bara deltiden som de tror beror på kön. En manlig bekant till Jill fick vikariat vid teknikförvaltningen hos regionen.
– Han fick flera par byxor, tröjor och skor. Vi får en väst och får låna t-shirtar, trots att det är lag på arbetskläder, säger Jill Kviberg.
Ständiga omorganisationer av distrikten och byte av chefer upplever de också som stressande.
– Vi har sex stycken inklusive en chef som har gått in i väggen på två år. Det är ganska sjukt, säger hon.
Kamratskap och god stämning mellan kollegorna har ändå gjort att de blivit kvar inom hemtjänsten.
– Vilket stöd vi har i varandra, vi är ett fantastiskt gäng på hemtjänsten i Klinte, säger Anette Lindvall.
Under Jill Kvibergs 14 år i yrket har jobbet blivit tuffare, med allt mindre tid att hinna umgås med de gamla. Men hon har inga planer på att sluta.
– Jag älskar det här jobbet. Att vara ute hos brukarna är fantastiskt, säger Jill Kviberg.