– Jag måste leva tills jag blir hundra år om ska kunna göra alla mönster, säger Kerstin Björklund och visar upp två pärmar fulla med virkningsbeskrivningar. Många av dem har hon redan virkat; rävar, tulpaner, Pokémon-figurer och tomtar för att nämna några, men fortfarande återstår en hel del som hon inte hunnit med. Till exempel orkidéerna, som bara de kräver en 60 sidor lång beskrivning – plus ett stort antal timmars arbete.
Kerstin började virka tillsammans med sin mamma. Då virkade de sängöverkast och när Kerstin räknade efter en gång kom hon fram till att hon gjort minst 20 stycken. Sedan dess har hon alltid handarbetat. Förutom att virka så stickar hon, broderar och har också börjat ägna sig åt diamond painting, en slags blandning mellan broderi och måla efter nummer. Det här med att virka roliga figurer började hon med när hon såg en bild av virkade svampar i en veckotidning.
– Det var kul och så har jag fortsatt. Jag måste ha något att göra hela tiden, säger Kerstin som numera är pensionär men ändå jobbar runt 60 procent på sitt "gamla" jobb på Hemse äldreboende.
Kerstin gör inga egna mönster till de figurer hon virkar utan inspirationen hittar hon i olika Facebookgrupper och på nätet där andra lagt ut vad de gjort. Sedan får hennes dotter beställa mönstren och mejla dem till henne, för det där med att betala med kort via nätet vill hon själv inte hålla på med. De färdiga figurerna hamnar på lite olika ställen.
– En del tar jag till jobbet och ställer i ett glasskåp där. Jag skickar till min dotter, en del har jag hemma och så blir det julklappar, säger hon.
I början av året skrev Kerstin en lista över vad hon gjort klart under 2019. Den blev 67 punkter lång och innehöll bland annat en poncho, mössor, en nalle, tavlor och en ladugård, grejor som hon antingen stickat, virkat eller broderat. Hur många timmar hon lägger ner på sin hobby har hon ingen aning om, men det är många. Och exakt vad det är som gör att hon tycker så mycket om att handarbeta har hon svårt att sätta fingret på.
– Det är kul, säger hon med ett leende och rycker litet på axlarna.
– Man ser något man vill göra, sedan gör man det och monterar ihop det. Det är en kick att få det färdigt.
Det är inte utan att GA:s reporter blir lite sugen på att prova på att virka någon liten kul figur. Kerstin tror att man behöver ha en liten hum om hur man läser mönster och kunna grunderna i virkning innan man startar men det mesta går att lära sig på nätet. Ett tips till den som vill testa är att välja ett lätt mönster att börja med. Sedan är det tålamod och noggrannhet som gäller. Kerstin sitter oftast hemma i soffan med sina handarbeten men flera gånger i månaden träffar hon andra likasinnade på stickcaféer eller på medlemsmöten med föreningen Sticka! För den som är nybörjare är sådana träffar en plats man kan få hjälp om man kör fast.
Någon brist på projekt att ta itu med framöver har Kerstin inte. Dels finns det mycket ogjort i pärmen med virkmönster, dels har hon en hel korg full med broderikit som hon inte startat på. Just nu ägnar hon sig åt att virka kronbladen till en blomma och att sticka ett enhörningshuvud och ett hästhuvud. De ska monteras på pinnar och bli käpphästar åt barnbarnen på två och fyra år.
– Det är lite knepigt, jag hoppas jag får ihop det.