Under tisdagen satte sig den tidigare socialdemokratiske talmannen, riksdagsmannen och ministern, Thage G. Peterson, på bussen i Visby för att följa med sitt barnbarn Victor Petersson till Folkhögskolan i Hemse. Här väntade Victors lärare på allmän linje årskurs två, Agneta Lindqvist, med ett digert program: En rundvandring på skolan och dess område, fika, besök på lektioner, samtal och frågestund och slutligen ett stort kalas där Thage G. bjöd alla deltagare och personal på tårta.
– Meningen med mitt besök här är att jag vill tacka folkhögskolorna för allt de har betytt för mig. Jag har gått på universitet och högskolor, men ingen skolform har betytt mer för mig än de båda folkhögskolorna som jag gick på; Grimslöv utanför Växjö och Viskadalen utanför Borås, säger han.
På vilket sätt var de viktiga för dig?
– Man fick starten där. Närheten till lärarna. Det var ju internat så vi umgicks med lärarna på kvällarna, och nätterna också egentligen, skrattar han och fortsätter:
– Det ledde fram till en livserfarenhet. Jag hade tänkt besöka en folkhögskola på fastlandet för att tacka, men så kom pandemin och jag fick ställa in. Då slog det mig. Jag är ju född i Småland, men jag har känt mig som en gotlänning i väldigt många år. Min grabb flyttade hit och sonsonen började här i Hemse. Sen känner jag rektorn väldigt väl. Så det slog mig: jag ska ju vara på Gotland och Hemse för att framföra mitt personliga tack till Sveriges folkhögskolor.
Thage G. Peterson har tillbringat långa perioder på Gotland. Med Olof Palme förstås och senare med Ingvar Carlsson som han en tid var sommargranne med. Ett av det roligaste minnena med Olof Palme, berättar Thage G., var när statsministern jagade myrlejon.
– Då kröp han där uppe på Ullahau och stack ner ett grässtrå i sandgropen som de bet i och fastnade. Då skrattade han och var oerhört lycklig.
Vad hoppas du att eleverna som du pratar med ska få med sig efter ditt besök här idag?
– Jag har en önskan och det är att de läser böcker. Under en period av mitt liv var böckerna mina bästa vänner. Det hände då och då när jag gick på Viskadalen att jag blev inlåst i biblioteket, så jag har sovit flera nätter där. Jag smugglade till och med in en kudde som jag förvarade i en hemlig låda på biblioteket. Av böckerna fick jag kunskapen och bredden.
Som en gåva till folkhögskolan hade Thage G. med sig ett bokpaket som han överlämnade till biblioteksansvariga Berit Svensson. Bland annat Thage G:s nya bok, "Elin i mitt liv", som släpptes så sent som förra veckan. Boken handlar om hans djupa vänskap med den 51 år äldre författaren och ledamoten i Svenska akademien, Elin Wägner.
– Jag stammade svårt när jag var liten. Jag fick inte fram bokstaven Ä. Det gick inte. Men Elin Wägner som ofta besökte mitt hem eftersom min far var hennes fritidsfrisör, hon sa alltid: "Läs böcker! Du kommer att övervinna stamningen om du läser böcker högt för dig själv". En av de första böckerna jag läste var hennes "Tusen år i Småland" och jag gjorde understrykningar där jag hittade bokstaven Ä. Så mitt budskap är: Läs böcker.
Det har blivit dags för en lektion i samhällskunskap och efter att ha avhandlat veckans nutidsfrågor får eleverna möjlighet att ställa frågor till Thage G. Hur var kaffet i riksdagen? Behövde han ha livvakter? Och hur började det hela egentligen? Vad var det som fick honom att engagera sig politiskt?
– Det började redan i småskolan. Det fanns ingen skolbespisning som nu. En del hade med sig mjölk och andra inte. Jag är själv uppväxt under karga förhållanden, men jag smugglade med mig en extra smörgås och mjölk som jag bjöd på. Jag tog med mig den frågeställningen: varför finns det orättvisor? Varför har vissa och andra inte? Det blev mitt måtto att föra en kamp mot orättvisor.
Thage G är nyfiken och stannar flera elever under sin rundvandring. Han undrar vad de studerar och var de kommer ifrån. Han har själv så många spännande historier att berätta från sin tid i hetluften. En sak återkommer han dock till, en sak han kan ångra idag.
– Jag har fått frågan flera gånger nu på senare tid fått frågan i intervjuer om det är något jag ångrar med mitt liv och då har jag svarat att jag ångrar att jag inte blev folkhögskolelärare. Men det blev jag inte... jag blev en del annat istället, säger han och ler.