Ärendet gäller 20 av anläggningens stugor som nyligen byggts om. Enligt Katarina Ekelund, verksamhetschef på Visby Strandby har de 16 kvadratmeter stora ”sjöstugorna” utrustats med en enkel toalett. Duschmöjligheterna är fortfarande hänvisade till det servicehus som funnits sedan etableringen av campingen.
– Folk vill gärna ha egen toalett, men duscha kan man fortfarande tänka sig att göra gemensamt. Vi ville höja komforten och standarden i några av enheterna, säger Katarina Ekelund.
I februari i år kom fakturan för anslutningen till det gemensamma va-nätet, med ett belopp som fullkomligen tog företaget på sängen. Regionen hade räknat ut att bolaget som äger fastigheten skulle betala drygt 400 000 kronor för de totalt tio stugenheter som utrustats med WC.
– Vi vill få igång en generell diskussion med regionen angående sådant som berör campingar och stugor, säger Pigge Werkelin, Werkelinbolagen, som är fastighetsägare.
– I det här fallet, när man tar 40 000 kronor för att vi vill sätta in en toalett i en liten stuga så blir det en orimlig kostnad, säger han.
Regionen gör inte skillnad på exempelvis uthyrningsstugor eller permanentbostäder i sina taxeuträkningar. I Visby strandbys fall innebär det att varje stugas nya toalett räknas som en anslutning till det gemensamma va-nätet, en så kallad på börjad tariffenhet.
I mejlväxlingen med regionens va-enhet, påtalar EvaMonica Josefsson, projektledare på Werkelinbolagen, gång på gång det orimliga i systemet.
– Innan ombyggnaden gick gästen på toa i det servicehus som redan är etablerat på anläggningen, och där campingen redan betalat sin andel för att bekosta det gemensamma va-nätet. Det belastas inte ytterligare av att folk använder en annan toalett.
Bolaget anser att knappt en fjärdedel av det fakturerade beloppet är en mer rimlig nivå, utifrån ett räkneexempel i skrivelsen till regionen.
Under ärendets gång har va-handläggarna hållit fast vid sin uträkning som de menar följer de bestämmelser som finns på Gotland.
I sin senaste bestridan välkomnar Werkelinbolagen en prövning i högsta instans.
”Det finns ingen rimlighet i detta. Det finns ingen skälighet, och heller ingen ekonomisk möjlighet för campingägarna att modernisera sin camping vad gäller standarden i det avseendet – under dessa ekonomiska förhållanden”, skriver man bland annat.
I dagarna kom dock en vändning, när va-enheten meddelade beslut om jämkning av fakturan med halva beloppet, enligt en paragraf i lagen som gör det möjligt för en kommun att pröva skäligheten av kostnaden i enskilda fall.
– Det är första gången som regionen gör något sådant och vi fick ta hjälp av våra jurister i beslutet. Det här är ett speciellt ärende, och våra bestämmelser kanske inte riktigt har hängt med i utvecklingen, säger Harriet Wiman, va-handläggare på teknikförvaltningen.
Det här beslutet innebär inte någon generell ändring i hur va-taxan ska tillämpas. Men enligt Harriet Wiman pågår det en översyn av va-taxan inom teknikförvaltningen. Huruvida Werkelinbolagen kommer att godta den halverade kostnaden är ännu oklart.
– Det är utmärkt att regionen nu slutligen öppnar upp för en dialog – och en dialog som vi har för avsikt att följa upp. Frågan är viktig i ett större sammanhang eftersom campingar bidrar till intäkter för ön, säger EvaMonica Josefsson.
jenny.nilsson@gotlandstidningar.se