Under flera år var Cilla Lauterwik trött på dagarna. Ibland gick hon ut med hundarna på morgonen och efter frukosten var hon tvungen att lägga sig för att vila igen innan hon kunde gå till jobbet vid klockan 10 på förmiddagen.
– Det var så i flera år, men jag hade inte relaterat det till att jag hade andningsuppehåll, säger hon.
I själva verket led Cilla Lauterwik av sömnapné. Hon var medveten om att hon snarkade kraftigt, men hon trodde inte att det kunde påverka henne så mycket.
– Min make sa så klart att jag snarkar och enda lösningen var att han, när han var i livet, sov i ett annat rum, säger hon.
Tröttheten påverkade hela hennes liv. Då bodde hon på Fårö och bara att köra bil en timme till stan var svårt.
– Redan i Rute gick ögonen i kors och i Tingstäde var jag alltid tvungen att stanna för att gå ur bilen, berättar hon.
Det var först i december, förra året, som hon verkligen förstod att hon behövde söka vård.
– Jag vann en hotellövernattning och tog med mig en väninna som sov i samma rum. Hon sa direkt: ”Vad många andningsuppehåll du har, du måste kolla upp det”, säger Cilla Lauterwik.
Efter att hon kontaktat sin läkare fick hon en remiss till infektions- och lungmottagningen på Visby lasarett, som är först i landet med den typ av teknik som Cilla Lauterwik fått prova. Detta berättade GA om i februari.
Till en början gjordes en kontroll på hur hon sov, då fick hon genast hög prioritet till en behandling.
– Den visade att jag hade 83 andningsuppehåll i timmen. Nu har jag mellan 10 och 15 per natt, säger hon lyckligt.
Hur hon sover registreras och både hon och sköterskorna, på lasarettet, kan dagligen följa hennes sömnapné. Det kan ta upp till tre månader innan patienten känner av en förbättring, men Cilla Lauterwik kan efter ungefär en månads användning konstatera att sömnen blivit så mycket bättre än innan och att hon nu är utvilad när hon vaknar.
– Det är inte förrän nu som jag förstått vilket helvete jag har haft innan, säger hon och tillägger:
– Jag sover så gott så.
Somliga tycker att masken är besvärlig att sova med, men Cilla Lauterwik tycker att invänjningsperioden gick ganska smärtfritt och nu har hon vant sig. Det var hennes stora besvär som motiverade henne:
– Jag kände att jag verkligen behöver den här hjälpen.