Det har gått en vecka sedan olyckan då Emma Åman och hennes vän var på ridtur på Emmas hästar Mynta och Darko på länsväg 140 i Hablingbo. Såren på Myntas bakben har läkt bra, men hon är ännu svullen, har ont och haltar på båda bakbenen.
– Hon går konstigt, och hon har ju ont förstås, säger Emma Åman som ännu är skärrad efter olyckan.
Den värsta oron, att såret nära en sena skulle bli infekterat, har lagt sig. Men att svullnaden ännu inte gått ner kan vara ett dåligt tecken.
– Vi har inte fått röra hennes bakben och det har varit svårt att få linda såren. Hon sparkar efter en när man tar på benen, säger Emma Åman.
Mynta kelar gärna, även med Helagotlands reporter, och reagerar bara negativt när någon närmar sig henne bakifrån. Trafiken passerar alldeles intill hagen, men det verkar inte bekomma henne. De första dagarna efter olyckan var hon uppjagad, men också det har lagt sig.
– Hon är lugn nu. Man märker att hon har ont när hon går, men hon är inte uppe i varv längre och hon verkar trygg där hon är.
Emma berättar att hon någon dag efter olyckan tänkte att hon skulle rida ut på sin andra häst, Darko, för komma över rädslan.
– Men så fort jag kom upp på vägen så fick jag panik. Jag grät, jag var så rädd.
Hon ropade på sin man, Johan, som fick komma och leda Darko. Så fort de kom bort från vägen kunde hon slappna av igen.
– Sedan dess har jag har haft min ”trygghetsrunda”, som jag kallar den, där jag inte rider på vägen. När vi kommit tillbaka till vägen så har jag hoppat av och lett hästen.
Darko, som också var med vid olyckstillfället, visar inga tecken på att ha påverkats. Första gången han skulle gå förbi platsen där olyckan skedde vägrade han först, men sedan han väl passerat platsen en gång har det gått bra. För Mynta och Emma kommer det nog att ta längre tid.
Ljudet från olyckan har etsat sig fast hos Emma:
– Jag hör ljudet av smällen hela tiden och sucken hon gjorde, som att luften gick ur henne. Jag ser det hela tiden och känner det i kroppen, det är en ständig oro.
Och hur Mynta kommer att reagera när hon är så återställd att hon kan ridas igen återstår att se.
– Jag får se hur det går att rida henne i trafiken framöver, om det blir några bestående men. Så länge hon blir frisk och återställd så får vi jobba på det tillsammans.
Kvinnan som körde bilen vid olyckan har efter publiceringen av den första artikeln hört av sig till både Emma Åman, polisen och Helagotlands redaktion. Hon har inte samma uppfattning om vad som hände vid olyckstillfället och anser inte att det handlar om smitning.
– Men nu vet jag vem hon är, tack vare er hjälp. Det är jag väldigt tacksam för, säger Emma Åman och fortsätter:
– Det är inget som kan göra det ogjort, men det ger lite rättvisa.
Emma Åman har fått mycket stöd och uppmuntran i sociala medier efter händelsen, men även kritik.
– Många tycker inte att vi har på vägen att göra, men ibland är det faktiskt nödvändigt att rida på vägen för att ta sig till skogsvägarna.
Faktum är att man inte får rida var som helst i naturen. Även om allemansrätten omfattar hästar och ryttare, så får man inte rida där hovarna kan skada marken och ridning ska i första hand ske på stigar och vägar. Det är inte tillåtet att låta hästar trampa upp nya stigar i naturen.
Hästar som rids eller leds i trafiken likställs med fordon och ska följa trafikreglerna, men även övriga trafikanter är skyldiga att ”iaktta den omsorg och varsamhet som krävs för att undvika olyckor”, enligt Trafikverket.