Det har slumpat sig som så att på kort tid har två tidigare FP-ledare avlidit, Per Ahlmark (1939-2018) och Ola Ullsten (1931-2018). Båda var tillsammans under nästan ett decennium sitt partis talare i Almedalen, Ahlmark några få år, Ullsten desto fler.
Låt mig erinra något om den senare, Gotlandsboende – i Grötlingbo – som han var under många år.
1. 1. Vid sitt framträdande i Almedalen som statsminister 1979 samlade Ullsten en publik som kunde mäta sig med Olof Palmes. Det var vid detta tillfälle som han myntade begreppet ”kravmaskinerna”. Som statsminister i en förvisso parlamentariskt svag regering, noterade han att från nästan alla håll, främst oppositionen och rader av fackliga organisationer, framställdes både krav och löften, krav som sammantaget var omöjliga att uppfylla. Kravmaskinerna var ett väl valt uttryck för detta.
Jag minns för jag var där.
1. 2. Efter Folkpartiets katastrofval 1982 var det bara en tidsfråga innan Ullsten skulle avgå. På partiets extra landsmöte 15 januari 1983 blev dock Ullsten enhälligt omvald – men alla visste att det berodde på avsaknaden av en villig efterträdare. Denne framträdde i slutet av april samma år, Bengt Westerberg, och det dröjde inte länge innan Ola Ullsten meddelade sitt beslut att avgå.
När och var? I FP-lokalen på Adelsgatan i Visby vid sitt sista Almedalstal.
Jag minns för jag var där.
1. 3. Men vad var Ola Ullstens viktigaste politiska gärning? Kampen mot diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal? Eller kampen för 1-procentmålet i bistånd? Att kärnkraften byggdes färdig och oljeberoendet minskades?
Trots att regeringsbildningen 1978 är lätt att peka ut tror jag att i historiens ljus kommer något helt annat att bli Ullstens viktigaste eftermäle.
Den underbara natten 1981.
Nästan ingen torde i dag minnas att FP-ledaren hösten 1980 presenterade vad som kallades Ullsten-planen, en radikal reformering av den svenska ekonomin med sänkt skatt på arbete som viktigaste del.
När Folkpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna gjorde upp om sänkta marginalskatter inklusive radikalt sänkt avdragsrätt för räntor, sprängde detta Fälldin II-ministären eftersom Moderaterna i grunden ogillade att det skulle bli dyrare att bo i villa. Kravmaskinerna gick för högtryck.
Men för Sverige och ekonomin var det avgörande – och uppgörelsen kunde 1990 följas av den stora skatteöverenskommelsen mellan Ingvar Carlsson (S) och Bengt Westerberg (FP), en reform som fortfarande – med sina brister – ännu 27 år senare i allt väsentligt gäller.
Den underbara natten 1981 krävde politisk klarsyn och politiskt mod.
Man behöver ha varit med för att minnas vem som lade grunden för ett bättre ekonomiskt fungerande Sverige. Det var den dåvarande Gotlandsbaserade utrikesministern.