Annica Eskedahl och hennes mor och son hade egentligen inte tänkt åka till Västerås alls. De hade varit på Ikea i Örebro för att köpa lackhyllor men de var slut där.
– Då tänkte vi att vi tar Ikea vid Kungens kurva på väg till båten men så kom vi på att det finns ju faktiskt Ikea i Västerås.
De åkte dit och passade på att titta på lite annat när de ändå var inne i varuhuset. De hade stått vid bestickavdelningen i säkert tjugo minuter när de bestämde sig för att gå vidare mot kassorna. När de bara rundat hörnet från den avdelningen hörde de först ett litet barn skrika.
– Jag reagerade, för så högt brukar inte barn skrika. Jag tänkte att det hade hänt någonting.
Precis efter det hörde de ytterligare ett skrik, en vuxen.
– Vi hörde det och personal kom springande. Alla vände sig om och tittade åt det hållet. Sedan gick larmet. Och efter det såg jag personal komma och hålla om en kollega som grät högt.
Information gick ut i högtalarna om att det var något tekniskt fel och att butiken därför skulle evakueras.
– Vi kom ut på baksidan och där var det nästan bara personal.
Annica Eskedahl tycker att personalen gjorde vad de kunde för att skapa reda i kaoset. En av de anställda kom fram till familjen och bad om deras telefonnummer.
– Hon ska ringa i dag för att kolla hur vi mår.
När de stått utanför varuhuset en stund kom information i högtalarna.
– Då sa de att det hade hänt en fruktansvärd grej i där inne. Men de sa inte vad det var.
Annica Eskedahl trodde att det handlade om ett rån och att det var personal som blivit skadad. Det var först när de fick lämna området och sätta sig i bilen som de förstod vad som hade hänt.
– Vi tittade i våra mobiler och läste då om knivdådet. Det blev en chock. Vi var ju så nära.
Ingen av dem hade lust att gå i fler affärer så de bestämde sig för att åka till färjan på en gång.
– Vi pratade mycket i bilen om vad som hade hänt. Hur nära vi egentligen varit. Och offren verkar ju ha varit rent slumpmässigt valda. Då tänker man att det lika gärna hade kunnat vara vi. Tänk vad livet är skört, säger Annica Eskedahl.