När dörren öppnas till det eternitbeklädda sekelskifteshuset i Hörsne står Camilla Setterwall, 27, med sin nio månader gamla dotter Mirabelle på höften och välkomnar med ett varmt leende. I köket puttrar kaffebryggaren och överallt syns tända ljus. Allt från lampor till möbler går i en varm gråskala som skänker lugn till själen. Precis som hemmet inger Camilla Setterwall en känsla av rofylldhet. Men så har det inte alltid varit – långt ifrån.
Sanningen är att för drygt tre år sedan befann sig Camilla Setterwall mitt i ett mentalt inferno. Dottern Mileya var bara två veckor gammal när hennes dåvarande sambo, som var missbrukare och en van besökare av tingsrätten, kämpade för sitt liv på intensivvården i Visby efter att ha blivit knivhuggen i buken efter ett bråk på Gråbo.
– Det är inte en självklarhet att jag sitter här i dag med tanke på allt jag varit med om, säger Camilla Setterwall när ser tillbaka på sitt liv.
Hoppet om att knivhuggningen skulle få hennes dåvarande sambo att omvärdera sina prioriteringar i livet slocknade snabbt när han tidigt var tillbaka i missbruket.
– Han gav mig hopp, på hopp, på hopp. Jag var medberoende så att det bara sjunger om det, säger hon.
Till slut hade hon lyckats samla tilläckligt med kraft för att lämna honom.
– Jag hade inte längre bara mig själv att bry mig om, jag hade Mileya.
Deras gemensamma dotter blev hennes räddning.
– Att vi fick henne är både det bästa och det sämsta – det sämsta eftersom hon gör att jag måste dras med honom livet ut. Men hon är värd allt.
När Camilla Setterwall äntligen hade tagit sig ur den destruktiva relationen visste hon att en lång väg tillbaka väntade henne. Mitt i allt mörker dök plötsligt hennes ungdomskärlek Robert Molin upp på nytt i hennes liv. Med två svåra relationer i bagaget var de båda försiktiga till en början. Men när Robert frågade henne om hon ville köpa hus och flytta ihop i hans barndomssocken Hörsne, tänkte hon "varför inte?".
– Skulle vi köra så var det allt eller inget, säger Camilla.
Plötsligt var de husägare. I april 2017 fick de tillträde till huset från 1909, som var i dåligt skick. Källaren behövde dräneras, värmesystemet bytas och badrummet helrenoveras. Efter några månader av slit kunde de äntligen flytta in.
– Robert är otroligt händig. Jag visste att han var duktig, men det han har gjort med huset hade jag aldrig kunnat föreställa mig, säger hon.
Det första Camilla gjorde var att dra bort alla plastmattor som täckte golven i hela huset. Under mattorna gömde sig ett gammalt, vackert trägolv i hela huset.
– Vi har slipat och behandlat det med hårdvaxolja, säger Camilla.
De har även tagit bort skivorna som täckt över spegeldörrarna i huset.
– Det kala, vita har jag aldrig tyckt om. Det ska finnas en känsla av historia, så att hemmet blir mer levande, säger hon.
Det är svårt att tro att det bara är ett och ett halvt år sedan familjen flyttade in i Hörsne. Inredningen känns genomtänkt och överallt finns möbler som andas patina. De flesta har de hittat på loppisar och i second hand-butiker. Även Facebook är en bra källa till begagnade fynd, menar Camilla.
– Det är viktigt att värna om miljön. Sedan är det lättare att hitta en personlig stil i det gamla, säger hon.
En del möbler har hon hämtat i Hemse, där de stått magasinerade hos föräldrarna. På kort tid har hon lyckats forma ett tryggt, varmt hem som för vissa tar en halv livstid att skapa.
– Jag har haft så mycket kaos inom mig, då har inredningen blivit något jag faktiskt kan styra, säger hon.
Eftersom Camilla är mammaledig spenderar hon största delen av dagarna i hemmet. Då får hon en hel del tid till att flytta runt och byta plats på möbler.
– En möbel kan passa på flera ställen, säger hon.
Men Camilla är även noga med att saker måste få ta sin tid.
– När vi flyttade in målade vi alla väggar vita, även om vi kanske vill ha en annan färg senare. På så sätt kunde vi känna av och tänka efter hur vi exakt vill ha det. Så det är mitt tips, att våga avvakta och inte hetsa upp en ny tapet som man sedan ångrar att man satte upp, säger hon.
Nu återstår det att byta tak och fasad på det 110 kvadratmeter stora huset. Sedan vill de även öppna upp taket till nocken på övervåningen. Samtidigt fortsätter Camilla att forma och förvandla rummen. Just nu är hon i fullt sjå med att fixa med barnens lekrum, som redan hunnit med att vara matsal.
– Ett hem ska vara levande, man blir nog aldrig klar.