Nata och Yana Kravets.
NÀr det ryska anfallskriget mot Ukraina inleddes den 24 februari i fjol var deras första tanke att stanna i landet. Men nÀr de tidigt insÄg att civila inte var fredade, nÀr bomberna föll och det sköts pÄ gatorna gav de sig av.
â Mamma sa att nu Ă„ker vi. 8 mars kom vi till Sverige och pĂ„ Gotland har vi varit sedan februari i Ă„r, berĂ€ttar Yana, 16.
I Visby pluggar hon andra Äret pÄ naturvetenskapliga programmet, mÄlet Àr att bli lÀkare eller psykolog. I tankarna finns hela tiden hemlandet och hembyn Petrushky i Kyiv Oblast nÄgon mil utanför Kyiv.
Mamma Nata saknar hur det en gÄng var, önskar vara samman med sin familj igen. Men som det Àr nu Àr det omöjligt.
â Min son Ă€r soldat, min syster Ă€r ocksĂ„ i armĂ©n, jag Ă€r sĂ„ orolig. Min man Ă€r hemma och driver sitt företag. Han mĂ„ste ocksĂ„ hjĂ€lpa den Ă€ldre generationen, sĂ€ger hon.
Ukrainas huvudstad Kyiv, som det stavas pÄ ukrainska. Natas och Yanas stad Petrushky Àr belÀgen ett knapp mil frÄn Kyiv.
Att hjĂ€lpa Ă€r en mission. Nata har tillsammans med Yana tidigare samlat in pengar â bland annat via en stor lunch pĂ„ Rindi i Visby â som hjĂ€lpt förĂ€ldralösa barn att komma ivĂ€g pĂ„ en utflykt i det lugnare vĂ€stra Ukraina.
Den hÀr gÄngen har de fyllt bilen med leksaker som ska komma dem till dels.
â Barn i mindre byar fĂ„r inte mycket hjĂ€lp av staten, vi vill göra vad vi kan, sĂ€ger Nata Kravets.
Nata och Yana Kravets.
De har ocksÄ för avsikt att koppla ihop skolklasser, en nia pÄ Guteskolan har sagt ja, nu ska en motsvarande klass hittas i Ukraina. Det Àr bara av varandra det gÄr att lÀra sig nÄgot om vÀrlden.
I början av november kommer de bÄda att vara tillbaka pÄ Gotland.