Wisby Bollklubb

Ett levnadsöde under förrförra seklet
Johannes Wilhelm Klintberg föddes i När socken på södra Gotland den 8 juli 1836. Han var son till prosten i När, Mattias Klintberg och dennes hustru Antoinette. Han hade åtta syskon. Som tioåring skickades han till Visby för att studera på Läroverket.
Efter studentexamen 1852 med inriktning på handel, och vidareutbildning till bokhållare flyttade han till Visby 1855.
Johannes var intresserad av stenhuggeri, och efter att ha utbildat sig i Slite startar han ett företag inom stenhuggeribranschen i Visby.
Han får "infäste i stadsjordelott om 70 stänger och 64 fot qvadratmått, samt söderut 54 qvadratstänger jordelott" på Strandrotens 1:a qvarter nr 64 ½. Området är beläget på nuvarande Skeppsbron bakom Tullhuset. Förutom stenhuggeriet ingick Wibble Kalklada.
Johannes väljs in i DBW, och får där de nödvändiga kontakterna för att driva sitt företag. Han har sedermera även andel i ett rederi med slupen John och hälften i skonerten St Helena tillsammans med Herman Lindström.
Han träffar sin blivande hustru Anna, född Lindgren, i Visby och de bosätter sig "Klinteroten 4:e q 96 och 97 för hus och gård", idag Korsgränd 6 på Klinten innanför Dalmansporten.
Förutom sitt arbete och sina företag är Johannes intresserad av gutnisk idrott från uppväxten i När, samt från sin tid som elev på Läroverket.
Stockholms Bollklubb, till stor del bestående av gotlänningar i förskingringen, och DBW:are, hade besökt Gotland under somrarna för att förkovra sig i pärkspelet, och vid dessa träffar uppkom idén om att bilda Wisby Bollklubb.
Klintberg var drivande, och en lista gick runt till stadens prominenta personer som skrev på. Johannes Wilhelm Klintberg valdes till ordförande för Gotlands första idrottsförening 1878.
Han skulle dock inte komma att bli långvarig på denna post. Han var svårt märkt av sin sjukdom, sockersjukan, och han gick bort den 19 juli 1879 i akut lunginflammation. Kanske som en följd av stenhuggeriet. Makarnas son Ernst föddes fyra månader efter faderns bortgång, den 3 november, och Johannes fick aldrig se sin son i livet. Ernst fick nu en förmyndare, och det var ingen mindre än "Gotlandskungen", Tyske Kejserlige Konsuln, Carl E Ekman.
Företaget upphörde i och med Johannes bortgång, och änkan Anna och sonen Ernst flyttade sedan till Härnösand där Anna avled 1937, och Ernst 1953.