I dag skall vi ut i den så kallade terränglådan och orientera. Och vad hittar vi väl där? Höga berg och djupa dalar? Nja, kanske inte några extremfall direkt dyker upp när vi håller oss på Gotland. Men det finns mycket att stanna till inför ändå.
Först stannar vi till och tittar på en fördjupning i marken, som uppenbarligen har grävts av människohand eller kanske mera troligt av maskin. Vi står inför "ett vattenställe i ägorna där kreaturen dricker sig otörstiga och vattenhålet är så grävt att djuren kan gå ner till vattnet och dricka".
Denna långa förklaring kan givetvis ersättas med ett enda gutamålsord; vi har kommit till a bröiå. (Många säger a bröie, några säger a bröiu och på Fårö hete det a bröia; så mångskiftande är gutamålet)
Han var så vatar sum um han kund va drägen ör a bröiu, kan man säga om en som blivit genomblöt.
När det någon gång förr hände då man pilkade torsk att det inte blev napp kunde man säga att "de var sum ti hald ei a broiå."
Vi sliter oss från vattenstället och befinner oss plötsligt ute på fältet där det är skoglöst och utan skydd mot blåsten. Gaimaldå heter denna naturtyp.
Ordet är kanske mest känt i boktiteln "Fran gard u gaimald", en antologi med gutamålsberättelser som utkom för länge sedan och som har haft stor betydelse för gutamålets bevarande.
Vill man läsa om ordet i ordboken får man slå på gemalla, vilket låter som ett konstruerat ord. Eller hur? Men det finns. Gemalla är nämligen en ort i västra New South Wales i Australien mellan Tarana och Locksley. Om det är blåsigt där eller inte har inte gått att utröna.
Nu kommer vi till ett område med odlad mark, alltså åkrar. Här har man tydligen ännu inte lagt ihop gamla små åkrar till jättelika fält. Här finns det både tvärar och strik.
"A tvär" är vanligtvis en fyrkantig åker vars sidor är 12-14 famnar, alltså 24-28 meter. Kvadratisk skulle man kunna säga och väldigt liten med dagens sätt att se på åkerbruket. Man kan ju tänka sig att en vuxen person i sin bästa ålder kastar varpa med 20 meter mellan pinnarna. Det är knappt att tväri duger till varpaplan, så liten är den.
Om nu åkern i stället är rektangulär där längden är dubblad, det vill säga exempelvis 28x56 meter så är det ett strik.
Tväri är femininum men strike är neutrum. A tvär - ett strik.
Ordet akar finns också om åker som ett mer sammanfattande begrepp att användas om odlad jord. En akarlapp är en mindre åker medan däremot en aklapp är ett nygutniskt ord för boarding card.
Vi kanske stannar till en stund pa akarraini, alltså åkerrenen. Vi har då hamnat på "en smal markremsa, som utgör en åkers eller ängs kant mot ett öppet dike, eller en markremsa emellan brukad och obrukad jord".
A akarrain är ett bra ställe när man skall njuta av klucku tei eller otndag. Fast det är sällan någon fikar på åkerrenen nuförtiden. Varför? Jo, för att han (det är nästan alltid en han) som brukar jorden är ensam. För i världen då det mesta gjordes av en månghövdad arbetsstyrka var kaffestunderna inte bara ett sätt att få ny näring utan också ett fint tillfälle för social samvaro.
Vi lämnar nu åkermarken och kommer till ett stort stainråir i åkerns omgivning. Det är en stor stenhög och eftersom den ligger så nära åkern kan vi gissa att det är ett så kallad odlingsröse. Man har helt enkelt plockat bort sten från åkern och lagt i en hög.
Det finns också på många ställen rösen från bronsåldern som av allt att döma är gravplatser för särskilt uppsatta och bemärkta personer.
Vi avslutar dagens vandring vid "a vät". Ordet används om en grund vattensamling, som under sommaren oftast är uttorkad. Men på vårar och höstar finns här vatten även om djupet inte är särskilt imponerande. På vintern kan väti i bästa fall vara täckt med is och är då ett mycket lämpligt ställe att åka skridskor på.