Vinter - då vaknar surfarna

Snöstormen rullar in över Gotland. I Visby stressar fyra killar för att få ordning på sin packning, de ska till Fårö. Det är surf. En alldeles för liten Peugeot med takräcke har blivit lastad till bristningsgränsen med brädor, våtdräkter, middag för killarna, och så killarna själva. De har bråttom och kan inte fort nog hitta den perfekta platsen för dagens surf. Bläse duger inte, de drar vidare till Fårösund för att hinna med färjan över till Fårö. I min egen fantasi har jag tänkt mig övertaggade långhåriga pojkar som kastar sig i vattnet så fort de ser en våg, men här står de på strandkanten och huttrar.- Ja, det kommer ju vara svinkallt att gå i här, ska vi hitta en vik med lite mer lä? Säger en av entusiasterna och de andra nickar instämmande.Kräsna surfare
På småstigar kommer vi fram till en strand, som ligger lite mer i lä. Men ingen ser särskilt taggad ut. Deras ansiktsuttryck avslöjar ett visst missnöje, kanske skulle de ha tagit den första viken istället. På stranden står de med axlarna uppdragna till öronen och sneglar ömsom på varandra, ömsom på havet.- Nä kom igen nu, vi får inte vara så jävla kräsna, säger en av dom och de andra följer med till bilen för att packa av brädorna. De korvar ner sig i våtdräkterna, den enda bit hud som syns är runt ansiktet, i övrigt är de helt täckta av den åtsittande svarta massan som ska skydda dem mot novembervattnets kyla. Sedan återstår bara väntan. För min del bestående av isande vindar på stranden, snö blandat med hagel.Ensamma tillsammans
Killarna väntar rastlöst skvalpande på brädan. Väntar på den rätta vågen, kanske den sjunde. Outtröttligt paddlar de omkring i Östersjön, sätter sig upp och kollar in havets spel, lägger sig på mage igen och paddlar tills kraften av vågen trycker dem framåt och de kan ställa sig upp. Jag får känslan av att de har hittat hem. Stressen är borta, de är där tillsammans men ändå helt ensamma. Vid några tillfällen tar de brädan och går upp till land. Men bara för att springa längs stranden för att hitta ett bättre ställe där vågorna bryter.- Allting kretsar mer eller mindre runt surf. Jag planerar min dag efter vågorna, säger Simon Hendeberg och försöker att inte låta allt för sentimental.Det är inte svårt att förstå det faktum att det är en livsstil. Finns det vågor finns det hopp
De flesta har någon slags hobby som de mer eller mindre brinner för, men så brukar det också stanna vid just en hobby. Här tycks allting annat tappa sin mening. Så länge det finns vågor lär han inte lägga brädan på hyllan. Han har ju trots allt hittat sitt kall. På ett sätt blir jag avundsjuk över hans lugn som infunnit sig efter att han klivit upp ur vattnet. Han har sin prioritering klar för sig, allt annat kommer på andra plats.- Jag är sjukt varm! Utbrister en av amfibiemännen när han springer förbi med brädan
under armen och snön i ansiktet på väg mot nästa våg.