"Vill samhället förstöra de bästa åkermarkerna vi har?"

Allting hamnar till slut i Gothemsån som får ta hand om vattnet från hela 37 socknar på det centrala Gotland.
Här samlas föroreningar från bristfälliga avloppsanläggningar som kommunen har godkänt och vatten från avloppsreningsdammarna i Roma där det finns tillstånd att släppa ut 135000 kubikmeter beroende på hur mycket nederbörd det kommer.
Från dammarna och avloppsanläggningarna kommer närsalter vilket gör att ån växer igen hela vägen ut mot havet. Det är dikningsföretagen som får stå för kostnaderna när ån ska rensas, samhället bidrar inte med en krona. Från myndigheternas sida hävdas att det är lantbruket som står för övergödningen av ån. Det här upprör Allan Kolmodin, ordförande i Tall- och Holmmyrars dikningsföretag, och Bo Hammar, sekreterare i Lina Myrs dikningsföretag.
Vi kräver att kommunen deltar när det gäller rensningskostnaderna, säger Allan Kolmodin.
Bo Hammar påpekar att den biomassa som bildas i ån är 8 ton torrsubstans per hektaren gigantisk produktion.
Varje vinter bryts den ned och går ut i badviken, säger Bo Hammar.
<span class=MR>Vem tar smällen</span>
På senare tid har det tillkommit något som gör läget än mer bekymmersamt, Vägverket Produktion planerar en anläggning vid Lövsta i Roma där förorenade jordmassor ska renas. Det är bland annat jord från Tjängdarve i Träkumla där förorenade tunnor upptäcktes.
I länsstyrelsens papper finns uppräknat vad som kommer att hamna i ån: olja, suspenderande ämnen, bly, koppar, zink, kadmium, krom, nickel och arsenik.
Vid Lövsta ska jordmassorna komposteras men också jordtvättas och det är just jordtvätten som oroar.
Det handlar om grundämnen som släpps ut och som sedan tas upp av spannmål, hö och grönsaker, förklarar Allan Kolmodin.
Vissa år svämmas ån över och jordbruksmarker sätts under vatten. När det sedan tas analyser i lantbruket kan det medföra för höga halter och lantbrukarna riskerar att få stopp för försäljning av sina produkter.
Tungmetallerna anrikas genom djuren och mjölkgårdar kan bli avstängda från leveranser.
Vem tar smällen om vi inte får sälja? undrar Allan Kolmodin.
Det som inte tas upp av växter och djur fortsätter ut i badviken vid Åminne.
Bo Hammar säger att han hellre hade sett att Vägverkets anläggning hade placerats vid havet med direktutsläpp dit.
Det är ändå till havet det ska komma till slut, säger Bo Hammar.
Nu när kadmium har tagits bort från lantbrukarnas konstgödsel tillför man alltså kadmium till markerna medan myndigheterna ser mellan fingrarna.
Troligtvis kommer dikningsföretagen att överklaga länsstyrelsens tillståndsgivning.
Ån ska ta hand om mycket. Det finns infiltrationsanläggningar för avloppsvatten som snabbt mättas och blir ineffektivaavloppsvattnet släpps i princip ut rakt igenom dessa, berättar Bo Hammar.
<span class=MR>Bonden får skulden</span>
I Dalhem, Hallfose, har kommunen just godkänt en infiltrationsbädd som ligger direkt på kanalbanken! Dikningsföretagen har nyttjanderätt längs med kanalen för att kunna rensa men vid den här infiltrationsbädden kan man inte komma fram med maskinerna, påpekar Allan Kolmodin. Just den här anläggningen är föremål för överklagan.
Gotland ska vara en ekokommun och det är andra bättre reningssystem som är gällande men i praktiken går allt i gamla hjulspår, menar Allan Kolmodin.
I varje beslut står det att det handlar om liten påverkan men samlat blir det ansenliga mängder som hamnar i markerna och i ån.
När det sedan tas prov i Åminnes badvik heter det att det är lantbruket som är boven.
Allan Kolmodin tar upp ett exempel då man fann döda fiskar i kanalen vid Hörsne kyrka. Miljöinspektören som var ute och inspekterade sa att det antagligen var en lantbrukare som hade förorenat vattnet med svämgödsel vilket hade orsakat fiskdöden. Lantbruket var orsaken till fiskdöden.
Långt senare uppdagades att anledningen till fiskdöden var att avloppsverket i Dalhem hade satts ur funktion på grund av för koncentrerat utsläpp från en industri i Dalhem.
Lantbrukarna fick inte ens en ursäkt! säger Allan Kolmodin.