Vi kan inte leva på som vanligt

Jag cyklar en lång omväg till och från skolan varje dag. Inte för att jag har lust till detta, utan därför att jag försöker undvika rusningstrafiken så mycket som möjligt. Jag orkar inte längre stå vid trafikljusen och vänta på grönt ljus medan jag översköljs av frustration och oro över att vägarna fortfarande är fulla av bilar. Detta samtidigt som vi alla vet att för varje ton koldioxid som släpps ut så förvärras den miljökris som enligt FN är "ett obestridligt hot mot hela vår civilisation". Många verkar vara oroliga för hur klimatuppvärmningen kommer att påverka deras barn- och barnbarns framtid, men det verkar inte som om alla insett kopplingen till hur deras egna livsstil är grunden till problemet. Vi kan inte längre vänta på att politikerna ska lösa miljöproblemen åt oss medan vi lever på som vanligt, utan vi måste själva vara med och förändra våra livsmönster och beteenden för att få koldioxidutsläppen att minska under de närmaste åren, för längre tid har vi inte på oss.

Vi måste fråga oss själva vad var och en av oss kan göra för förändringar i våra liv för att minska våra utsläpp. Skulle du kunna cykla, åka kollektivt eller samåka med någon till jobbet eller affären? Kan du dra ned på din köttkonsumtion? Kan du ta tåget nästa gång istället för att flyga? Kan du konsumera mindre nytt och mer second hand? Se över ditt liv och fråga dig själv: vad skulle jag kunna göra för att minska mitt avtryck på planeten? Det positiva är att dessa förändringar skulle kunna göra livet bättre på många sätt. Att cykla till jobbet eller äta mer grönsaker kan göra oss friskare, och vi kan spara pengar genom att minska vår konsumtion och lämna bilen hemma. Pengarna kan istället läggas på hållbara aktiviteter och tjänster, eller kanske möjliggöra att gå ned i arbetstid för att få mer tid till familj, vänner och intressen.

Vi bär alla ett ansvar för hur vi väljer att leva, och för vilka konsekvenser detta får för andra människor, djur och för framtida generationer. Miljökrisen kräver att alla nivåer i samhället, både politiker, företag och privatpersoner behöver rannsaka sig själva och göra sitt yttersta för att göra de förändringar som krävs för att ställa om- inte någon gång i framtiden, utan redan idag.