Veteranare glänste ikapp
Under midsommarhelgen fanns veteranbilar och amerikanare till allmänt beskådande på Kneippbyn och krom och lack glänste i solskenet. Åtminstone på de allra flesta åken.
Wictoria Lergell visade stolt upp sin svarta Chevrolet Impala
-65, som hon ganska nyligen blivit ägare till.
- Jag har alltid velat ha den, så jag siktade in mig på den och började leta.
Drömbilen
Så för fyra månader sen dök drömbilen upp i Höör och affären var ett faktum.
- Jag föll för fronten och baken, säger Wictoria Lergell.
Bilen visade sig dessutom vara ett mycket välbevarat exemplar.
- Det är inte många bilar som har alla lister och emblem kvar, säger hon.
Lite har Wictoria Lergell dock fått fixa med bilen, fälgarna är nyinköpta och så fick hon byta till en mindre ratt, eftersom det helt enkelt inte gick att få plats med benen mellan den enorma ratten och de nystoppade sätena.
Nöje att köra
Att köra Impalan är ett nöje i sig, tycker Wictoria Lergell och ungefär två gånger i veckan tar hon en tur i Impalan.
- Det är roligt ja, säger hon.
Till vardags kör hon däremot Ford Mondeo.
- Det är lite annorlunda, men det funkar det med.
Wictoria Lergell har växt upp med bilar omkring sig och för henne betyder träffar, som den under midsommaren, mycket.
- Det är gemenskapen, folket och bilarna, säger hon.
Bland stora och vräkiga amerikanare i regnbågens alla färger, fanns även lite udda inslag.
Fia Svärd Nilssons och hennes mans Ford Anglia från 1955, tillhörde de mindre pärlorna, med sprillans ny lack i svart med eldflames.
- De här är inte så vanliga, annars är det stora åk och amerikanare. Den här är lite annorlunda och det är det som är kul med den, säger Fia Svärd Nilsson vidare.
Som veteranbilägare gäller det att passa på att ta ut bilen ur garaget ännu medan det är säsong.
- Den är inte så roligt på vintern, säger Fia Svärd Nilsson, om Ford Anglian.
Att som bilälskare vandra omkring bland dessa skönheter, kan väcka ett visst habegär.
- Jo, men alla har sina begränsningar, säger Wictoria Lergell.
- Avundsjuka är inte rätt ord, men man blir imponerad, säger Fia Svärd Nilsson.
Så jobbar vi med nyheter