Nu är det "hie" som gäller och det ordet betyder ungefär "tillhåll för löst folk och förbrytare", "otillgänglig plats i naturen".
Vi fördjupar oss inte i det - eftersom ordet inte förekommer i gutamålet såvitt jag känner till - utan konstaterar att april månads dialektord förra året var något med en betydligt trevligare innebörd. Det var nämligen låding. Fast på Gotland säger vi ju hellre ladingg, vilket som de flesta vet betyder våren.
I dag handlar gutamålsspalten om en rad tecken som tyder på att ladinggen jär kummen.
GRÅGÅS. Heter helt okomplicerat gragas.
Kummar gragässnar i mass bleir de vackar ladi, sägs det.
Alltså: Om gässen kommer i mars månad blir det en vacker vår.
Gra gasi - grå gåsen- har ju blivit ett bekant begrepp. Egentligen användes det ursprungligen om Öja kyrka främst av sjöfarande. Antagligen för att kyrkan är gåsliknande sedd från havet.
GRAVAND. Heter jaugas på gutamål. I en av ordböckerna noteras om jaugässnar att di jär arge pa bräune ellar raude hundar.
STARE. Denna fågel är ovanlig på det sättet att den heter samma på gutamål och riksspråk. Staren har varit och är omtyckt av de flesta eftersom den inte ställer till med någon skada. Därför sätter man gärna upp starbäurar, starholkar, på gården.
Nåja, när staren och hela hans familj slår sig ner bland knappt mogna kissbär, körbär, och kalasar är han väl inte så populär.
STRANDSKATA. Denna strandälskande pippi heter masspeit. Namnet har inget med månaden mars att göra, egentligen. Nej första biten av namnet härrör från ordet mar i betydelsen hav,sjö. Det är ju rena latinet för hav heter väl mare på latin?
Vet ni hur masspeitn låter? Jo, den säger sofi, sofi, sofi.
Han är mik skutvarar, det vill säga väldigt skygg. Och han värper ägg som är faitest av all ägg.
SÄDESÄRLAN. Langg-halu är vad denna långsvansade fågel heter på gutamål.
Det gäller att vara observant när man ser langghalu för första gången på våren. Åtminstone om man har för avsikt att odla lin. Ser man fågeln på en hög nivå blir det långt lin. Sitter pippin däremot på marken kan man nästan låta bli att så, för linet blir ändå så kort.
VITSIPPA. Fagninggros heter denna blomma eftersom den står i sitt flor när det är dags att faga, det vill säga befria ängsmarken från löv och nedfallna grenar.
RIDDARSKINNBAGGGE. Körkmack är ju Gotlands landskapsinsekt så dess gutamålsnamn är nog mer känt än det rikssvenska egentligen på ön. Enligt skrifterna kan insekten också kallas skomakare, men det är nog i undantagsfall. Att märka är att mack inte betyder bara mask utan allehanda småkryp.
Det sägs att när det är gott om körkmackar så kan man räkna med att det blir bra fiske.
IGELKOTT. Pinnsvein är väl det vanligaste även om piggsvein förekommer. Skall man vara riktigt noga så kan man skilja på pinnso och pinngalt. Fast det kan ju vara svårt att avgöra könet utom i vissa speciella fall. Det är ju en klassiker detta att igelkottar förökar sig väldigt försiktigt.
Pinnsveinseistar, de nytted di gamble ti bot me, de skall var så förskräcklit fett!
Pinngalt kan man även säga om en vresig (manlig) person.
VINTERNARR. Blommorna heter vintarnarrar också på gutamål, men namnet har använts om flera olika arter.
Det är i ett fall beskrivet som blommor sum vaksar äut pa gatbringar straks pa vårn (varför inte ladinggen kan man undra) Man har menat tusensköna, men vinternarrar kan även vara snödroppar och/eller klosterliljor (snöklockor).
DIVERSE. Till sist får jag av utrymmesskäl bunta ihop ett antal tecken på att ladinggen jär kummen:
Sveinblommar, lairikkar, gaukar, kaipar, nedrar, alfitar, fjädarvallar, storspoar, lambunggar, tåilar, purrhyns, bläkkar, maurar,tåskblåmmar...
Och så en liten släng av ladisdignu.