Det är ett vitt hus i sten, omgärdat av grönska. I trädgården finns studsmatta, gungor och swimmingpool. Allt vad en fyrabarnsfamilj kan önska sig. Men där finns mer. Mitt på gräsmattan står ett vitt medeltidstält med långa träbord. I hagen går medeltida raser av hästar som ibland brukar ridas av riddare. Och i garderoben finns flera egentillverkade riddarrustningar från Gotland.
Här bor Sofia Hoas med sin man och fyra barn. Utöver familjen finns fem hästar, åtta katter som precis fått ungar och en bordercollie på gården. Sofia är en upptagen kvinna som förutom att spendera tid på gården jobbar som avdelningschef på Gotlands museum. Samtidigt förbereder hon sig för veckan då hennes kanske största intresse står i fokus. Medeltiden.
- Medeltiden är så påtaglig på Gotland, så intresset har bara växt med tiden, säger hon.
Har varit med länge
Nästa vecka är det dags för den årliga Medeltidsveckan då turister från hela världen kommer för att klä sig i medeltida kläder och umgås med likasinnade. Visbys gator fylls av smeder, gycklare och marknader. Medeltidsföreningar samlas och bidrar till en stämning olik andra.
Sofia Hoas har varit en del av medeltidsrörelsen sedan temaveckan drog igång år 1984. Då var arrangemanget litet och fungerade som ett folkbildningsprojekt. Genom åren har veckan vuxit till en turistsuccé och Sofia har hunnit vara riddare, baronessa, sitta i styrelsen för Medeltidsveckan AB, starta och vara ordförande i medeltidsföreningen Styringheim och anordna ett slag mellan danskar och gotlänningar.
I år kommer hon att ansvara för en hästuppvisning där hon lär ut hästens historia genom olika tidsepoker och hålla en föreläsning om rustningar.
Danskar och gotlänningar
Som 13 åring sprang hon omkring på Galgberget och lekte äventyrliga lekar inspirerad av böckerna om Sagan om ringen. Samtidigt kom internationella medeltidsföreningar till Visby och hade medeltidsuppvisningar.
- Det här var på riktigt, det hade verkligen hänt, ingen saga. Ett perfekt sätt att föra samman mina stora intressen, hästar, historia och äventyr. Medeltiden var häftigt helt enkelt, säger hon.
Året är 1361. Valdemar Atterdag har precis klivit i land på Gotland med sin armé. De går över bron som ligger intill Sofia Hoas hus och på myren intill utkämpas ett blodigt slag där många gotlänningar fick sätta livet till. Förra året fick Sofia Hoas vara med och organisera en riktig höjdpunkt. Ett återskapande av det stora slaget. 500 personer deltog. På ena sidan stod danskarna med häst och väl utvecklade rustningar. Gotlänningarna var fler, med enkla vapen och äldre rustningar. Sofia deltog själv som dansk riddare till häst.
- Det var helt otroligt. En scen återskapad helt av människor som har ett genuint intresse. Inga skådespelare.
Riskerar att utarmas
Sofia Hoas oroar sig över en utarmning av Medeltidsveckan just på grund av att det genuina kan försvinna.
- Man kan dela upp Medeltidsveckan i två delar. Den kommersiella delen, som måste tjäna in pengar för att arrangemanget ska kunna utvecklas. Och det ideella som inte drar in några pengar utan bara kostar, är Medeltidsveckans själ och får inte försvinna.
Hon menar att man måste hitta ett sätt att föra samman de båda.
- Satsar man inte på det kommersiella kommer det in för lite pengar för utveckling. Men satsar man för mycket kommer det kommersiella och det ideella gå isär, då blir veckan bara ett arrangemang, som vilket som helst. Ett genuint intresse går inte att köpa.
Jämställd medeltid på ön
I Tornerspelen får inga kvinnor vara riddare. För det fanns inga kvinnliga riddare på medeltiden. Och när medeltidsföreningar runt om i världen ska utse sin ledare görs det genom slag där mannen som vinner blir baron för ett år. Så ser det inte ut på Gotland. I medeltidsföreningen Styringheim på ön finns flera grenar utöver slagen. Bland annat pärk och varpa. Här tävlar man också i par, kvinna och man. Vinnarna blir baronessa och baron.
- Runstenar visar att vi var mer jämställda här både på vikingatiden och medeltiden. Dottern har ärvt gården när sonen var borta, och då fanns det regler för att en dotter skulle ärva i minst tre generationer framåt.
Kritiken mot Medeltidsveckan har legat i att den sägs försköna en tid som inte alltid var så skön. Som när man rekonstruerar krig, som ofta slutade i tragedier.
- Det handlar inte om att försköna. Men vi kan inte glömma allt som är hemskt. Genom att rekonstruera krig så påminner vi folk om saker som faktiskt hänt och händer fortfarande. Ingen vill väl glömma förintelsen till exempel.
Sofia Hoas tror själv att hon kommer hålla på med medeltiden på ett eller annat sätt livet ut.
- Det fina är att man kan göra så mycket olika saker inom medeltidsföreningarna. Fotboll är alltid fotboll, men här kan man göra allt från att rida till att brodera.
Men om Medeltidsveckan ska fortsätta finnas måste man tänka igenom vad man sysslar med, menar Sofia Hoas.
- Vi är i en brytningstid nu. Om vi ska kunna fortsätta i 25 år till behöver vi förändring. Annars riskerar allt att rinna ut i sanden. Då kommer medeltidsturisterna hit några år till och sen försvinner de också. Jag tycker det är synd att man inte från regionens och företagens sida kan skjuta till resurser för att säkra medeltidsveckans framtid. Det är ett oerhört viktigt evenemang. När man frågar fastlänningar om vad Gotland är för dem får man svaret: Sol, bad och Medeltidsveckan.
