Varför regeringens krisstöd till torkdrabbade lantbrukare är ett hån – och vad de kunde gjort istället.
Företag inom hela näringen står med stora förluster i spåren av torkan, mjölk, nöt och lammproducenter med stora grovfoder, strö och betesbrister. Växtodlare med halverade skördar. Gris, ägg och kycklingproducenter med kraftigt fördyrade foderpriser. Låga skördar av både grovfoder och spannmål har gjort att priserna för att köpa in foder och strömedel skjutit i höjden, detta i kombination med de egna låga skördarna ger kostnader/intäktsbortfall på miljonbelopp för många lantbruksföretag, även små företag får relativt sin omsättning kännbara förluster. Detta krispaket kan inte ses som något annat än ett populistiskt utspel och som lantbrukare känns det som att någon kommer springande med ett plåster när man kapat av armen.
Om det från regeringens sida handlade om att vilja göra skillnad skulle det sättas press på jordbruksverket att betala ut de uteblivna stöd från 2015, 2016 och 2017 som lantbrukarna ännu väntar på med omedelbar verkan samt att utbetalningen av 2018 års stöd prioriteras för slutbetalning snarast.
Vill regeringen ge extra stöd till näringen skulle ett enkelt, rättvist och minimalt arbetskrävande sätt vara att ge 30% av gårdsstödet, det stöd som är kopplat till den areal som brukas av varje lantbruksföretag oavsett produktionsform. Det skulle innebära ca 2 miljarder direkt till de svenska lantbruksföretagen.
Det skulle procentuellt mot omsättning bli en tillräckligt stor summa för att faktiskt göra skillnad för varje enskilt företag, stora som små. Det skulle underlätta arbetet på jordbruksverket som med en enkel formel kan addera den procentsats som angetts som stödbelopp till det befintliga gårdsstödet och lantbrukarna få pengarna direkt under hösten, när de behövs som mest.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!