Våld mot kvinnor vanligare än vi tror

Skådespelaren Keke Gustafsson inledde onsdagskvällens temakväll på Almedalsbiblioteket om "Mäns våld mot kvinnor" med teatern "Älskling måste jag slå ihjäl dig, sa han".
Det var ett barns berättelse om våld i hemmet. I ett hem som ansågs normalt, i en normal familj med normalt boende i villa. Barnet minns det som "ett djävla läger" där pappa slog och slog, men bara så pass mycket att han behöll makten över kvinnan, mamman.
Och barnet kunde inte göra nåt, bara se och höra våldet.
När skilsmässa kom på tal så skulle de "tänka på barnen" och det blev ingen skilsmässa, så fortsatte våldet, tills barnen var utflugna. Då skildes de.
Barnet vet att inget i världen kunnat få det att bryta solidariteten till sin mor, hon som var som en slaggprodukt för sin man. Barnet som inget säger, för tänk om lärare och klasskompisar skulle få veta.
Barnet som bär med sig minnena av våldet i hemmet i hela sitt liv.

Tre punkter
Keke Gustafsson berättade hur manus till föreställning skrivits av Teatermaskinen och Kvinnojouren i Västerås och hur många händelser och erfarenheten var grunden.
Temakvällen var välbesökt och efter Keke Gustafssons starka skildring kom Petra Ulmanen och talade om mäns våld mot kvinnor utifrån tre punkter, nämligen Vad är våldet, Hur vanligt är det, och Olika sätt att förstå fenomenet.
Petra Ulmanen, redaktör för tidskriften Ordfront, men hon i gårkväll talade på grund av sin medverkan i statens jämställdhetsutredning.
I såväl genusforskning som i svensk politik nämns hot, trakasseri, våld, sexuellt våld som våldtäkt och incest. Det talas om olika former som psykiskt, fysiskt och sexuellt våld, hur mäns våld ger uttryck för makt, hur kvinnor begränsar sig - vill inte gå ut ensam i mörker, inte klä sig i kort kjol, ej sätta sig framme vid taxichauffören utan i baksätet och så vidare.
Hur vanligt våldet mot kvinnor är, är svårt att veta. Det som finns att tillgå är brottsofferundersökningar och kriminalstatistik, men det finns många olika definitioner. Som att jämföra äpplen och päron ansåg Petra Ulmanen.

Stort mörkertal
Enligt Brå (Brottsförebyggande rådet) polisanmäls 20-25 procent av de faktiska brotten, mörkertalet är stort. Få offer orkar anmäla, vågar inte , skäms, känns igen på liten ort, är rädda för hämnd.
Under 2004 anmäldes över 60 000 hot, ofredanden och och våldsbrott mot kvinnor, men man vet inte om det faktiska våldet ökat eller att medvetenheten ökat och att därmed flera brott anmäls.

Avvikare
Män och kvinnor utsätts för ungefär lika mycket våld i samhället - män på allmänna platser, kvinnor i hemmet och på jobbet.
- Men kvinnorna är mer rädda att gå ut ensamma, sade Petra Ulmanen. Det borde vara männen. För kvinnor är särskilt stor skam förknippad med att bli våldtagen. Och det är inte manligt att vara rädd.
Det finns olika sätt att försöka förstå mäns våld. Tidigare framhölls att det var män som var avvikare på olika sätt som var våldsamma mot kvinnor, men sen slutet av 1980-talet och 90-talet har synsättet alltmer vänts till att det är frågan om makt. En makt som inte bara finns hos avvikare utan hos män i alla samhällsklasser.
Petra Ulmanen sade sig ändå ha en ljus syn och optimism i den här frågan.
- Mycket har hänt, sade hon. Under 90-talet har våldet mot kvinnor blivit en stark politisk fråga, större opinionstryck har pressat politikerna att jobba, bland annat med lagstiftningen. Även om det är mycket kvar att göra så har det gått framåt.
Temakvällen anordnades av Gotlands brottsförebyggande råd och var ett led i det arbete kommunens folkhälsoteam arbetar med för att ta fram ett förebyggande program för kvinnofrid på Gotland.