Med anledning av Internationella kvinnodagen berättar Sofie Fernerud, gruppchef och förundersökningsledare för utredningssektionen för relationsvåld och barnärenden, om polisens syn på relationsvåld på Gotland.
I början av året konstaterades att anmälningar om våld i nära relation minskade förra året. Sofie Fernerud berättade då att siffrorna tyvärr inte speglar verkligheten.
– Vi har haft en lång period då kvinnojourerna och socialtjänsten på Gotland, som jobbar med relationsvåld och kvinnovåld, har haft fullt upp med massor av kvinnor som söker hjälp med skyddat boende och stöttning, men det har inte kommit till vår kännedom.
Många av de utsatta kvinnorna har inte velat kontakta polisen, men nu ser Sofie Fernerud en ljusning.
– Jag upplever att det har lossnat lite. Folk har blivit lite mer benägna att göra anmälningar.
En förklaring kan vara Polisregion Stockholms satsning "Initiativ Gryning" , där även Gotland ingår. Visionen är noll döda av våld i nära relation. Gryning ska pågå i minst tio år.
För polisen på Gotland innebär det att ytterligare två utredare rekryterats för relationsvåldsärenden. Man utbildar också personal i yttre tjänst i att hantera relationsvåld och i både förebyggande och utredande arbete ska man fokusera på gärningsmännen och inte på brottsoffren.
Att utreda relationsvåld kan periodvis vara frustrerande.
– Det svåraste är att få målsäganden att vilja medverka i förundersökningen. Det är ganska ofta som man jobbar länge med en utredning och så vill målsäganden plötsligt inte medverka, "han har lovat att ändra på sig och vi ska göra ett nytt försök", säger Sofie Fernerud och fortsätter:
– Kvinnorna som utsätts är så nedbrutna och även om det är motsägelsefullt så blir gärningsmannen den enda tryggheten de har.
Men männen ändrar sig mycket sällan.
– Ibland känner man igen samma gärningsman fem målsäganden senare.
När kvinnan inte längre vill medverka i utredningen måste utredaren ofta lägga mycket tid på att motivera och coacha henne till att fortsatta.
– Det är ofta långa och komplicerade utredningar och jag förstår att målsägandena kan känna sig väldigt ensamma.
Och även om gärningsmannen inte får sitt rättmätiga straff, kan det finnas ljusglimtar.
– Man kan ändå känna en viss tillfredsställelse när en kvinna faktiskt lämnar mannen som slår. Då får man känna att man gjort ett bra jobb ändå för att hon kan börja ett nytt liv, säger Sofie Fernerud.