Utrotningshotad skolgårdsidyll
I dag ska skolpolitikerna besluta vilka skolor som ska läggas ned.Med dem försvinner också de gamla skolgårdarna.
Hörsnebarnen bygger kojor i "dungen", Ekstabarnen klafsar glatt ut i väten på vårvintern, Gothemsbarnen spelar pärk och Fardhemsbarnen bygger kojor i prästängets snår. All den där leken, som har pågått omkring de här gamla skolorna i långt mer än hundra år kan snart vara historia.
När politikerna beslutar om en ny skolorganisation, gör man det för att resurserna ska samlas till färre skolor med stabila elevunderlag och rejäla lärarlag. I det förslag som har lagts fram till barn- och utbildningsnämnden är det många gånger nyare skolor som det ska satsas på. Här ska man bygga "goda lärmiljöer" - men i samma slag försvinner skolgårdsmiljöer, omgivna av vitsippsängen och kyrkor och hagar.
Östergarns skolgård är en av de skolgårdar som försvinner redan i juni. Barnen flyttas över till Kräklingbo, där det byggs en ny en fin skola, som är anpassad till dagens pedagogik. Skolgården rustas med snurrgungor och linbanor, men när det gäller äventyr kommer den ändå inte att kunna mäta sig med skolgården i Östergarn.
Martha Wottle, Cassandra Stjernholm och Jacob Shathoin tar med oss på en rundvandring. På den vidsträckta skolgården i Östergarn finns både fotbollsplan och bandyplan, men det är framför allt berget som har lockat generationer av Östergarnsungar till lek i mer än hundra år. På sina ställen är stenarna runda och blankslitna av alla barnfötter som sprungit här men Martha, Cassandra och Jacob hivar sig uppför de branta klipporna och springer på lätta fötter mellan de stora klippblocken för att visa oss bergets alla spännande grottor och prång. Vi får se Spindelgrottan och och Namngrottan där skolbarn har ristat sina namn under mer än 100 år.
- Och här borta gör man "fyran-testet", berättar Martha och pekar mot en brant klippa som bör kunna bestigas av den som går i klass fyra.
Spindelgrottan
- "Sexan-testet" är att krypa in i Spindelgrottan och stanna där en hel rast, säger Jacob.
Rose-Marie Lindby, som är en av lärarna på Östergarn skola suckar uppgivet.
De där testerna hänger envist kvar, trots att lärarkåren har försökt att få stopp på dem. Men trots att eleverna utsätter sig för en del utmaningar där uppe i berget så har det faktiskt inte inträffat några olyckor.
- Ibland känner man som lärare att man måste blunda för vad som händer där uppe i berget. Det är ju inte en lekplats som är godkänd enligt EU-norm direkt... Vi har inga möjligheter att rastvakta i berget och det berättar vi för föräldrarna, men de har ändå velat att barnen ska få fortsätta att leka där.
Några mil därifrån, i Fardhems skola, är det en ganska vanlig skoldag - men själva skolbyggnaden är nästan tom. Fardhemsbarnen jobbar i sina uteklassrum i skogen intill fotbollsplanen. Några barn fånga ödlor och andra småkryp i den gamla branddammen.
Andra plockar kajpar och kokar soppa över öppen eld. I Fardhem försöker man att använda den omgivande naturen i undervisningen.
- Skolan fokuserar lätt på en viss form av inlärning där kunskaper ska fastna i huvudet, men här får man använda hela kroppen i sitt lärande, säger Jerker Eneqvist som är rektor för skolan.
Men Fardhem har också en skolgård som uppmuntrar till lek på rasterna. Vilken lek det blir varierar med årstiden. På höstarna brukar det vara ett intensivt kojbygge i prästängets snår.
Just nu leker många leken "tagen" som barnen själva har hittat på reglerna till. Alva Hansson i femman förklarar reglerna och berättar att i den här leken brukar både små och stora barn vara med.
På många nedläggningshotade skolor berättar lärarna om hur stora och små barn leker tillsammans. Jerker Eneqvist tycker att det borde forskas mer kring skolgårdens betydelse.
- Jag tror att den betyder mycket för barnens välbefinnande, summerar han.
Torftiga
En del av de skolgårdar som man, enligt det liggande förslaget, planerar att flytta barn till, är ganska torftiga. Romaskolans skolgård är en sådan, här har det inte gått små barn förut. Och både Hemse och Dalhem behöver rustas upp. Där det inte finns klätterträd måste man bygga klättervägg. Men Ellen Håkansson som arbetar med skolgårdsfrågor på barn- och utbildningsförvaltningen understryker att det inte är vitsippor som barnen efterfrågar i första hand.
- Vi vuxna kan kanske ha en lite för idyllisk bild av vad barnen bör ha på sina skolgårdar. I landsbygdsskolorna brukar barnen önska sig en asfaltsplan!
Men en äventyrlig skolgård kan verkligen uppmuntra till lek. Det vet Ellen Håkansson, för hon har själv gått i Östergarns skola och ser att dagens elever leker samma lekar som förr. I juni är det slut på skolrasternas äventyr.
- Och frågan är vem som ska leka med det berget sedan, funderar Ellen.
Så jobbar vi med nyheter