Utred hur statlig service och närvaro ska garanteras

När Lillemor Arvidsson tillträdde den 1 mars 1998 framgick det av gällande länsstyrelseinstruktion att om en central myndighet meddelat ett beslut som rör lokalisering av en anläggning eller fördelning av resurser inom ett län skall myndigheten genast underrätta länsstyrelsen om beslutet går emot styrelsens mening i frågan.
Förra året kom en ny förordning om regionalt utvecklingsarbete där det framgår att de statliga regionala myndigheterna löpande skall informera länsstyrelsen om pågående och planerad verksamhet som har betydelse för länets utveckling.
<span class=MR>Ny instruktion</span>
1 januari 2003 trädde så en ny länsstyrelseinstruktion i kraft som innebär att länsstyrelsen utifrån ett statligt helhetsperspektiv skall samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsområde.
Men Lillemor Arvidsson menar att det vid en rad förändringar inte var tal om att höra vad länsstyrelsen hade för synpunkter på organisationsförändringarna och överförandet av beslutsfunktioner.
Exempel som hon nämner är när Tullverket bildade en storregion, Åklagarmyndigheten omorganiserades, Skattemyndigheten regionaliserades och Gotland blev ett lokalkontor i Stockholmsregionen, Kronofogdemyndigheten en sektion i myndigheten i Stockholm, Gotland införlivades med Kalmarsund och Bråviken till ett sjötrafikområde, Luftfartsverkets ändrade öppethållande av flygplatsen vilket bland annat påverkar och fördyrar tidningsdistributionen, turbulensen kring Gotsam med flera organisationsändringar.
Möjligen kunde man då hävda att om man inte vet länsstyrelsens mening i frågan kan man heller inte gå emot den.
Lillemor Arvidsson menar dock inte att all förändring är av ondo.
Genom att bli en integrerad del av en större organisation kan man bland annat lättare få tillgång till expertis, förbättrad kompetensutveckling och kanske mer varierade arbetsuppgifter.
Vad jag vill framhålla är att genom att inte behöva se längre än till den egna organisationens "optimala" struktur så riskerar helheten att påverkas negativt.
<span class=MR>Lojalitetskonflikt </span>
Lillemor Andersson anser att länsstyrelsen självklart också har ett eget ansvar när det gäller att hålla sig informerad. Därför har hon bemödat sig om att ha kontakt med statens företrädare på ön genom gemensamma träffar.
I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att pågående organisationsöversyner eller verksamhetsförändringar inte alltid i sina detaljer är kända för all personal.
Det kan också finnas en konflikt hos den enskilde mellan lojalitet till den egna organisationen/arbetsgivaren och länsstyrelsen med dess ansvar för det egna länet.
Lillemor Arvidsson konstaterar att öns länsstyrelse besitter en ovanligt bred kompetens eftersom den även rymmer arbetsmarknads- och skogsvårdsfrågor.
Kort sagt ser jag efter mina sex år som landshövding länsstyrelsen som en viktig resurs för den nationella nivån.
Men för att få en samlad bedömning av konsekvenserna av skilda myndighetsbeslut krävs att länsstyrelsen ges reella möjligheter att samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsområde.
I annat fall blir länsstyrelsens samordningsuppdrag ett slag i luften.
Alla län påverkas av ändrade verksamhetsinriktningar i statliga verk och myndigheter.
Men Gotland drabbas alldeles särskilt. Mot bakgrund av Gotlands speciella situation och utsatthet finns det således skäl att utreda på vilket sätt man långsiktigt kan garantera den statliga närvaron och servicen och förhindra att Gotland utarmas på statlig verksamhet, framhåller Lillemor Arvidsson.
Skrivelsen är ställd till samordningsminister Per Nuder och för kännedom till statsmininster Göran Persson.