Det är fortfarande fler som flyttar hit än som flyttar härifrån, men det är ändå ett par tusen som lämnar Gotland. Tina-Marie Qwiberg har varit fast förankrad i den gotländska jorden i hela sitt liv, fram tills för två år sedan.
– Jag hade bestämt mig för ett helt nytt projekt när jag fyllde 61 och det är att bli självförsörjande, säger hon.
Tina-Marie har alltid odlat, från att hon rensade ogräs som tvååring på föräldragården i Ardre till att hon odlade råvaror till sina restauranger, Gula hönan i Rone och Tuppens krog i Visby. Hon har även gjort flera dokumentärfilmer som handlar om matjord, pollinering, vattenförsörjning, odlingssäsonger och klimatproblematik.
– När jag gjorde filmen Sista skörden funderade jag på vad jag kunde ge mina barnbarn. I framtiden är det inte pengar och platt-tv utan en gård som är självförsörjande, säger hon.
Hon letade efter en mindre jordbruksfastighet på ön i två år innan hon gav upp.
– Det är väldigt svårt att få tag i och fastighetspriserna är orimliga, säger Tina-Marie, som i stället köpte ett litet hus med skogsmark i nordöstra Skåne.
Hittills har hon anlagt en damm, byggt upp odlingar och skaffat några lamm, parallellt med att filma. Ett nytt projekt handlar om exploateringen av åkermark, som hon ser exempel på i Skåne. En annan film ska handla om frön, något hon byter med likasinnade odlare i omgivningen.
– Jag har som odlare jobbat mycket med permakultur och odla med naturen. Det var något jag saknade förut på Gotland, den här gemenskapen kring ett nytt sätt att odla på, säger hon.
Att ha skog omkring sig och tillräckligt med vatten är också något hon längtade till. Samtidigt som hon kan följa odlingssäsongerna fullt ut.
– Man kan säga att jag är besöksnäringsskadad med försäsong, högsäsong och eftersäsong. Här har jag vår, sommar, höst och vinter. Det är helt fantastiskt, säger hon.
Restaurangerna på ön har lämnats över till hennes barn och det hon saknar mest är barnbarnen. De som var anledningen till att hon flyttade, var också anledningen till att hon tvivlade.
– Jag har alltid haft familjen så nära och så tajt. Jag kan sakna barnbarnen väldigt, annars var det inte svårt alls, säger hon.
Tina-Marie går emot den bild som finns av Gotland, som en plats man flyttar till när man vill leva nära naturen på landet.
– Jag tror nog att den där bilden är lite överdriven. Den är vinklad från fel håll. Eftersom jag har letat efter en mindre gård vet jag att det inte är en bild som är möjlig för de som har låg inkomst, säger hon och tillägger att många även flyttar i motsatt håll när de är äldre.
Gotland är det län med högst medelålder och så beräknas det även vara i framtiden, enligt SCB:s prognoser.
Den socialdemokratiska lokalpolitikern och tidigare regionrådet Björn Jansson lämnade Gotland när han hade pensionerat sig.
– Det var många som inte trodde att jag skulle göra det så det var många som höjde på ögonbrynen för att jag gjorde tvärtom, säger Björn.
2018 flyttade han till huvudstaden och blev sambo med sin särbo.
– Främsta skälet var att hon ville bo i Stockholm och vara nära sin son och familj. Vi har pendlat fram och tillbaka länge. Jag kände att det var läge att göra något nytt i livet, efter att ha tillbringat 66 år på Gotland, och tog chansen, säger Björn.
Det är tillgängligheten som han uppskattar mest. Att kunna ta sin motorbåt ut i skärgården, köra till en Frölundamatch i Örebro och tågluffa för en dag i svenska städer.
– Jag känner mig väldigt nöjd, det är en upptäcktsresa, säger Björn.
Han säger att det var ett lätt beslut att flytta. Från början hade han tänkt ha en liten lägenhet eller liten stuga på ön, men det blev inte så. Men han är ofta här ändå.
– Senast var förra torsdagen och jag ska åka nästa fredag igen, säger han.
Före flytten hade Björn levt hela sitt liv i Visby och var en välkänd person som Gotlandspolitiker i 40 år. I Stockholm är han också engagerad i lokalpolitiken, men är mer anonym och det är få som hälsar när han är ute.
– Det är inte så många som känner till en, så det är en saknad som jag kan känna av, säger han.
Men saknaden är inte nog för att flytta tillbaka, och bli en del av dem som ökar flyttningsnettot för regionen. Han har dock inte lämnat sitt engagemang för det gotländska samhället och skriver bland annat om det i sina krönikor i GT.
– Det är inte så att jag längtar och saknar och vill flytta tillbaka, men Gotland finns i mitt hjärta.