Utan stöd från anhöriga kollapsar äldreomsorgen
Utan insatserna från anhöriga skulle äldreomsorgen kollapsa, det var budskapet då Röda korset bjöd in politiker till ett möte på Stuxgården, i Fårösund, med anhöriga som vårdar sina nära och kära i hemmet.
Hon är den första att skriva under på vikten av de anhörigas engagemang och arbete.
- Utan de anhöriga kollapsar sjukvården, så viktiga är de insatser de gör och vi vet att med den demografiska utvecklingen vi har, kommer det bli allt fler som vårdas i hemmen. Det vi måste göra nu är att bygga upp ett bra stöd för de anhöriga, säger Mona Crusell.
Tanken med tisdagens träff på Stuxgården i Fårösund, var att uppmärksamma politikerna på anhörigvårdarnas situation och inbjudna till mötet var moderaten Gustaf Hoffstedt och centerpartisten Karl-Johan Boberg.
- Det är viktigt att politikerna prioriterar anhörigstöd och att de nytillträdda politikerna får information om vilken verksamhet som är igång, säger Mona Crusell.
Nya på sina poster
Gustaf Hoffstedt, som väntas bli ny ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden och Karl-Johan Boberg, väntad vice ordförande, tillträder den 1 januari 2007.
- I den meningen är vi nya i jobbet och vår inställning är att lyssna på vad de anhöriga vill, eftersom omkring tre fjärdedelar av äldreomsorgen inte sköts av den offentliga sektorn, utan av anhöriga. Om vi kan se till att de har en dräglig, eller till och med bra tillvaro, så är det en samhällig ekonomisk insats. Sen får vi, som de politiker vi är, naturligtvis väga av, säger Gustaf Hoffstedt.
Svårt beslut
67-åriga Anita Muthas från Hellvi, vårdade till för ungefär ett år sedan sin man Karl-Evert i hemmet, innan han fick plats på Stuxgården, i Fårösund.
- Det var fruktansvärt svårt och jobbigt att lämna honom. Det är klart att man är ledsen över att behöva dela på sig när man varit gifta i så många år. Det var barnen som sa i från, att jag inte kunde ha det så här, att jag också har ett liv som jag ska orka med, säger Anita Muthas.
Tre gånger i veckan
Ungefär tre gånger i veckan besöker hon sin man och hon tar hem honom till huset i Hellvi så ofta hon orkar.
- I och med att jag har artros själv är jag inte så stark, annars hade jag kanske orkat ha honom hemma mer, säger Anita Muthas, som ofta plågas av dåligt samvete.
Dåligt samvete
86-åriga Britta Persson från Slite, har även hon vårdat sin man hemma, innan han fick komma till Stuxgården.
- Jag slipper ha dåligt samvete, jag är äldre och ser mina begränsningar. Jag kan inte längre ta hand om honom, det är bara så. I bland kan jag känna mig förbannad över att det ska behöva vara som det är, men ibland är jag mer ödmjuk och tänker att det är tur att jag kan komma och hälsa på honom, då kan jag ändå vara glad över att det inte är värre, säger hon.
Viktiga samtal
En tröst för Anita Muthas och Britta Persson är träffarna på anhörigcenter varannan vecka, med andra som också vårdar anhöriga.
- Det betyder jättemycket för min del att få komma ut och prata av sig lite. De är i samma situation och då känns det lite bättre, säger Anita Muthas.
Så jobbar vi med nyheter