Urtida bete för framtida bruk

Lars Gabrielssons funderingar om tidens förgänglighet handlar om att det som kan tyckas "onödigt" i dag kan vara guld värt om några år.

Som att spara en bit skog för att den är vacker och boplats för en mängd kryp och växter som inte får fäste iskog som brukas enligt moderna skötselplaner.

-Men det är värt det för det är så fantastiskt vackert, och man vet inte hur många sådana här platser det finns kvar om några år. Ingen vet hur det kommer att se ut i framtiden, säger han igen och visar alla de vackra urgamla träden som vridit sig, fått många torra, gråa grenar och som penetrerats av hackspett, ibland hela stammen upp till kronan.

Helheten ger mångfald
Skogen är dock inte huvudsaken ifamiljen Gabrielssons naturbeten, det är hagmarken runt Paviken där nöt och lamm betar och håller landskapet öppet. Men mångfaldsskogen går att kombinera med detta, tack vare helheten kan denna lilla skogsoas också få finnas till och betas försiktigt av gårdens djur.

-Förut var det helt igenvuxet här, det gick inte att se vattenblänk ens, berättar Lars när vi kommer ner till området runt Paviken som började röjas i början av 1990-talet.

Här finns nu ett system med sju olika betesfållor som djuren kan växla mellan. Genom detta växelbruk minskar risken för parasiter och man slipper bland annat använda sig av avmaskningsmedel som sedan sprider sig vidare till naturen med djurens avföring. En konsekvens som kan vara förklaringen till att antalet sjöfåglar minskar på stränder som betas.

På 1950- och 60-talen var synen på kulturlandskapet en annan.

Hagmark inget att ha
För bönderna var det skog eller åker som gällde, hagmark ansågs som dålig och inget att ha.

-I dag är det annorlunda, hagmarken hyser en enorm biologisk mångfald och är även det landskap som människan tycker mest om, berättar Magnus Martinsson, som varit med i arbetet vid Paviken från början och som nu representerar Världsnaturfonden (WWF), som är samarbetspartner i naturbetesprojektet.

Ser man till ett globalt perspektiv, där just utbredningen av betesmarker är ett hot mot planeten i och med att viktig skog skövlas för att ge plats åt köttdjur, kan det tyckas märkligt att uppmuntra en tuktning av växtligheten.

Men här handlar det om att bevara både ett kulturlandskap och biologisk mångfald inom vissa områden, inte göra hela Gotland till hagmark. Cirka 25000 av Gotlands totala areal på 300000 hektar ingår EU:s miljöprogram, ytterligare 19000 hektar skulle kunna vara med.

-Det betade kulturlandskapet är attraktivt för många djur och växter som inte trivs i andra miljöer och enda möjligheten att behålla det är att använda oss av betesdjur, förklarar Magnus Martinsson.

Blodnäva, knölsmörblomma, solvända, brudbröd, darrgräs, vårbrodd, jungfrulin är växter som trivs i betad mark.

-När vi började röja här släppte vid först ner djuren som "bulldozers", sen gick vi efter och röjde, berättar Ulla Gabrielsson.

25 gårdar med på Gotland
WWF-projektet bidrar med stöd till stängsling av betesmark för naturbeten och hjälper även till att marknadsföra och stå bakom det kött som sedan säljs från djur på naturbete. På Gotland har detta just inletts och cirka 25 gårdar är med i detta nätverk, som har Ejmunds gård i Björke som utgångspunkt.