Upp och hoppa

- Du får börja först.
- Nej det får du göra.
Alla står klara med helkroppsselar och tittar upp mot trädkronorna. Det tar en bra stund innan en av redaktionsmedlemmarna vågar sig upp för stegen mot den första platån på höghöjdsbanan vid Tors Gård. Kvar på marken står skeptiska fallskärmshoppare och vrider sig. Faktum är att hela redaktionen redan hunnit upp bland träden innan den första av de fem gästande höjdarna vågar sig upp.
- Det här är läskiga höjder, påpekar en av dom som normalt kastar sig ur flygplan.
Balansgång är det genomgående temat på höghöjdsbanan, även om stationerna ter sig lite olika. Lite gnäll hörs uppe bland trädstammarna när deltagarna svajar på slack lina på väg mot nästa platå. Hela tiden är man säkrad i en stålvajer med hjälp av två slingor. Vid varje platå måste man byta säkringspunkt för att kunna fortsätta. Stigbyglarna är det moment som samtliga deltagare har mest problem med. Där gäller det att ta sig fram utan att trassla in sig i slingorna. Oftast trasslar det till sig och då blir det jobbigt att hålla sig upprätt. Ungefär som att gå på en repstege fast svårare.
- Kom igen nu då Patrik, sätt fart så vi andra får komma fram!
- Men jag har fått en sticka i fingret...aj.
Anass Johansson är vår instruktör för dagen och berättar glatt att banrekordet ligger på strax över tre minuter. Så fan heller hör man någon säga från ovan.

Späckat med äventyr
Tors Gård är en del av Hassela Gotland och är i grunden ett behandlingshem för ungdomar. Det är även en äventyrsgård där grupper om minst fem personer kan komma och testa på bland annat höghöjdsbanan, men även den så kallade falluckan, paintball och klättring.

Handlöst fall
Det sista momentet på höghöjdsbanans åtta stationer är linbanan. Med redan trötta armar måste deltagarna med handkraft dra till sig linbanan för att sedan själva koppla in sig i den. Därefter återstår bara ett litet skutt från den lite drygt åtta meter höga platån. Petra står redo att kliva ut i tomma intet men kommer aldrig riktigt iväg.
- Faaaan! skriker hon uppifrån trädet när hon inser hur jobbigt det sista steget är.
- Petra, nu kommer jag!!!!
- Va?! Nej! Oaaaaaah!!!
När samtliga trädkramare kommit ner med i stort sett hela hedern i behåll är det dags för nästa uppgift, nämligen att klättra uppför en elva meter hög telefonstolpe. Väl där uppe blir man fasthakad i linor och likt en pirat som får gå på plankan blir deltagaren utputtad på en liten smal järnplatå. Ansiktet vetter ner mot marken och tårna tittar ut över kanten.
- Vill du att jag ska räkna till tre eller ska jag...
- Kadunk!
Platån försvinner under fötterna när instruktören drar i spaken. Handlöst faller stackaren ner mot marken men fångas upp av linorna. Plötsligt förvandlas anordningen till en gigantisk gunga som sakta vaggar en ner mot fast mark igen. Likt kreatur som väntar på slakt får alla i tur och ordning bege sig upp för stolpen för att en stund senare kastas ner igen. Fallskärmsnissarna som samlat mod till sig beslutar sig för att ta en omgång till, men denna gång med ögonbindel hela vägen uppför stolpen och till sist ett hopp baklänges.