Upp flyga orden, tanken stilla står
Det finns något förtjusande naivt i Cecilias sätt att debattera. De vackra orden som vill så väl. De inlärda angreppen på meningsmotståndaren. I Cecilias ursprungsartikel hänvisade hon till Mona Sahlin. Och nog kan man ana Tobleronelandet och de mekaniska argumenten bakom fasaden av snällism och den desperata fasthållningen i en politik som bevisligen för länge sedan havererat.
Givetvis svarar inte Cecilia på mina frågor. Inte heller för hon fram sakargument av betydelse för debatten. Lydig sina läromästare upprepar hon sitt mantra - allt är bra - vi är snällast - vi har obegränsade resurser - alla andra är främlingsfientliga. Men så blottar hon sig. Aj, aj Cecilia nu får du bannor från Tobleronelandet. Hon påstår att hemspråksundervisningen ger invandrare bästa förutsättningar att lära sig svenska. Det är ju just detta som bevisats inte vara fallet. Vi har tiotusentals invandrare som inte behärskar landets språk tillräckligt mycket för att kunna klara sig i samhället. Vi har tusentals ungdomar i rena invandrargetton som pratar en egen sorts svenska (kallad Rinkebysvenska). Vi har tusentals invandrarfamiljer som bott här i många år men inte kan besöka sjukhus eller tala med barnens lärare utan tolk. Listan kan göras lång. Och så påstår Cecilia att den förda politiken med hemspråksundervisning är den enda riktiga vägen. Politiskt snömos kallas det, Cecilia. Sluta hymla sa professor Bo Södersten i DN för några månader sedan. Den förda (misslyckade) integrationspolitiken kostar vårt samhälle 40-50 miljarder per år. Läste ni den artikeln på SSU? Om ni gjorde det insåg ni vad det betyder för alla de människor som förlitar sig på att ni sätter alla medborgares bästa för ögonen?
Är man ombudsman i en politisk organisation har man genomgått några stadier i den politiska broilerfabriken. Och där tillåts inga avvikare eller egna åsikter. Det är bara att se hur Margot Wallström behandlas av landets statsminister och hur de andra statsråden förskräckta hukar sig. Ett råd i all välmening till Cecilia är att försöka se genom de förljugna fraserna. Att vara kritisk, ifrågasätta. Att aldrig ta något för givet. Men Cecilia är inte ensam. Överallt rättar (s) sympatisörer in sig i ledet. Inte minst när det gäller invandringspolitiken. Den politiska (s)-ledningen vet mer än väl att det vore förödande för partiet och den förda politiken om debatten blev fri. Plötsligt skulle människor ifrågasätta hur politiker kan fortsätta att år efter år låta miljarder rulla in i en misslyckad integrationspolitik. Människor i Sverige anser överlag att vi ska ha en generös politik för invandring. Det är inte detsamma som att människor accepterar slöseri med våra tillgångar.
(s) sviker våra invandrare genom sitt moras av lögner och halvsanningar . I stället för att ta en ärlig och rak debatt, erkänna sina misstag och ta sitt ansvar för att rätta till politiken. Låt människor komma hit. Både arbetskrafts- och flyktinginvandring . Men se till att de får realistiska möjligheter att finna sin plats i samhället. De allra flesta är stolta och fria människor som vill kunna försörja sig själva och känna värdighet i sitt liv i det nya landet. (s) och (v) politiken bygger på en passivisering och bidragsberoende som är förödande för dessa människor.
Jag började denna artikel med bevingade ord av Shakespeare. En känsla säger mig dock att (s) och (v) redan tagit steget att förenkla sin argumentation ytterligare. Orden behöver inte längre flyga högt när tanken står stilla som Shakespeare sa. Ett enklare förhållningssätt blir följande bevingade ord:
"Där tanken sviker, står ett ord på vakt". Ordet är "främlingsfientlig" och så ofta som detta ord används som tillhygge i debatten kan man förstå att (s) och (v) måste bära på en myckenhet av svikna tankar.
My words fly up, my thoughts remain below
words without thought never to heaven go
Så jobbar vi med nyheter