Unik brandorsak fastställd: Självantändning!

Ja, med facit i hand visar det sig att inbrottet i villan troligen indirekt medförde att den i stället räddades från att brinna ner.
Det hade på kort tid i augusti förekommit flera inbrott i fastigheter i området. Familjen i den aktuella villan på Hemsegatan fanns på semesteradressen när de drabbades och fick inte återvända innan den brottsplatstekniska undersökningen var genomförd. Två man från polisen arbetade med denna.
Då började det plötslig sippra fram vit rök i mellanväggarna. Jag sprang ner och kollade pannan men den var okey. När jag kom upp igen rykte det ur golvlisterna och rummet började rökfyllas. Då rusade vi in till grannarna som hjälpte till att bära ut möbler, berättar polisteknikern Johan Gardelius.
Sågade upp golvet
Räddningstjänsten kom snabbt till platsen och kunde med hjälp av mätare bestämma varifrån värmestrålningen emanerade och sågade därefter upp parkettgolvet. Då kunde de också lokalisera eldhärden, en liten glödboll i torvisoleringen. De grävde ut runt om men där var det helt obränt.
Men bjälklaget under hade kolat ordentligt, flera centimeter in i tjocka bjälkar, och enligt brandkillarna är det så otroligt lite syre när det ligger inklämt i torv. Det kan ha pyrt i en vecka och då kan vi ta bort sambandet med inbrottet som var dan innan. Vi öppnade också fönster och dörrar och då blev det lite drag som kan ha fått det att blossa upp.
Unikt att stå på plats när det börjar brinna och själv få ringa brandkåren. Nån timme till och huset hade inte kunnat räddas. Jag får aldrig vara med om något liknande, konstaterar Johan Gardelius.
Brandorsaken unik
Huset klarade sig därmed utan direkta brandskador.
Nästa steg var att fastställa brandorsaken. Den visade sig vara unik.
Eftersom det nyligen varit inbrott föll det sig naturligt att koppla ihop incidenterna. Men någon utlösande brandfaktor kunde inte hittas. Alla "vanliga" orsaker kunde efterhand uteslutas.
Området där det brunnit var dessutom hermetiskt tillsluten. Det var trossbotten med betong under och lager av golv över och det brann mitt i spånet. Inga krypgångar fanns intill, ingen ventilation, inga elledningar, rör, spik eller annat som kunnat hettas upp. Utrymmet hade aldrig varit öppnat under husets ca 65-åriga historia.
Inte heller fanns det yttre faktorer som någon spegel eller vattenfyllda flaskor som kunnat fungera som brännglas, konstaterar Johan Gardelius. Branden kom inifrån.
Räddningstjänstens folk tyckte också att det var väldigt konstigt. Brandorsaken var således komplex.
Det visade sig att den enda möjligheten var självantändning.
Olika teorier har diskuterats med kolleger på fastlandet och SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium.
Två tänkbara varianter återstår.
Det finns mikrober i allt organiskt material och vid rätt förutsättningar, hög temperatur och luftfuktighet, kan de föröka sig och börja äta och hettan stiger.
Jämför med kompost
Och dessa yttre betingelser stämde, det var mycket varmt och en exceptionell luftfuktighet.
Man kan jämföra med en kompost där det ju kan vara rejält varmt. Självantändning förekommer i andra sammanhang, exempelvis i flislager som ofta vattenbegjuts för att undvika detta eller i hö under vissa betingelser.
Den andra tänkbara orsaken, som dock ändå betraktas som mindre trolig i det här fallet, är att man förr i tiden lade i släckt kalk i spån- och torvisolering. Detta för att inte råttor skulle börja äta av det. Om man då av misstag fått i osläckt kalk kan det komma i fukt som då vållar en reaktion som kan orsaka brand.
Jag har dryftat det här med kolleger och ingen har någon annan teori än självantändning. Det skall vara extrema förutsättningar om det skall utvecklas till en brand. Men att definitivt fastställa vad som orsakade branden går aldrig.