Under den upptagna stubben låg silvermyntsskatten i Tofta

Skatten upptäcktes på juldagen i fjol. Att fyndet gjorts har tidigare rapporterats men i går visade de antikvariska myndigheterna för första gången upp fyndplatsen.
Den är belägen i stenig mark i ett nybyggnadsområde på Kattfotsvägen vid Kroks i Tofta. Där bor familjen Lundin, Mats och Jeanette med barnen Wilma och Fabian.
Mynten kom i dagen när en grävmaskin rev bort en rejäl stubbe på tomten. Men de upptäcktes inte direkt eftersom de är ärgade och inte silverblanka efter sina ca tusen år i den gotländska jorden.
Men när Mats senare gick ut för att rensa upp lite upptäckte han således några mynt som lossnat när jord ruskades av stubben. Han grävde lite i marken med handen och fann fler och de antikvariska myndigheterna underrättades.
Det var kul att hitta mynten, det var en spännande känsla. Först förstod jag inte riktigt vad vi hittat men det var häftigt när man började tänka på varför de ligger just här.
Jag jobbar på Svenska Spel och sysslar med mynt av annan sort. Jag har tänkt att "varför hittar aldrig jag en skatt" - och så gjorde jag det.
<span class=MR>Fler fynd</span>
De första mynten har förvandlats till sammanlagt ca 300 plus en del stycken bitsilver, det vill säga återanvänt silver som nya mynt tillverkades av. Och fler mynt finns i marken.
Arkeolog Leif Zerpe, Fornsalen, har gått igenom närområdet med metalldetektor och satt markörer i marken där den givit utslag och under de församlades övervakning demonstrerar han detektorn.
Den ger plötsligt ett ljudligt utslag och ytterligare ett mynt grävs fram.
För arkeologerna är fyndplatsen i det här fallet egentligen intressantare än mynten i sig. Det är inget fyndrikt område efter gotländska förhållanden.
Det är en kilometer till närmaste kända fornlämning. Det är också en ovanligt orörd skattfyndplats, de brukar ligga i bördig, utplöjd åkermark, konstaterar Majvor Östergren. Det kan finnas en koppling till en enkel hamnanläggning.
Skatten är också ovanligt eftersom den verkar vara följden av en persons handelsresa en gång till Tyskland.
Mynten är identifierade som merparten tyska och några engelska från perioden 1020-1050 varför man drar slutsatsen att de grävts ner och gömts ca 1050, alltså för knappt tusen år sedan.
<span class=MR>Kokgropar</span>
När arkeologerna kom till platsen upptäckte de dessutom vad som antagligen är lämningar i form av härdar, troligen kokgropar, på en plats i närheten där marken schaktats av för ett garagebygge. Båda denna och myntfyndplatsen skall nu undersökas noggrannare.
Närmaste omgivningen runt myntfynden kommer att grävas ut, det rör sig om ca tio kvm, vid garaget är det redan uppgrävt men vi kan hitta keramik som kan säga något om dateringen.
Där kommer man också att ta C 14-prover så att fynden skall kunna tidsbestämmas. Sedan man grävt färdigt i området upprättas en rapport över arbetet och mynten tas omhand av Fornsalen.
Fyndarna. Jeanette och Leif Lundin vid fyndplatsen vid deras hus på Kattfotsvägen.
Detektorfynd. Sedan Leif Zerpe låtit metalldetektorn, inställd på silvermetall, svepa över fyndområdet kunde ytterligare ett mynt grävas fram.
Spännande. Wilma Lundin tycker att det är spännande att ha varit med och hittat en riktig skatt.
Myntfynd. Ett av de tunna, vikingatida silvermynten från Tyskland och England.Foto: ROLF JÖNSSON