Ullhantverkare blickar österut

Külli Bergbohm från Rute är initiativtagare till det utbyte som just inletts mellan Gotlands läns hemslöjdsförening och Estlands hemslöjdsorganisation. När hon och hennes klasskamrater avslutade tovningsutbildningen vid folkhögskolan i Fårösund för något år sedan åkte de på studieresa till Finland och Estland. Besöken gav mersmak. Bland de hantverkare som de träffade där fanns mycket mer att hämta.
Med bistånd från Sidas nya Östersjökontor i Visby har man fått medel för att göra en förstudie till ett mer omfattande samarbetsprojekt mellan Estland och Gotland och det är det som pågår just nu. I december var Külli Bergbohm, Annika Persson och Siv Bergentz i Estland och under helgen som gick gjorde fem estniska ullhantverkare en svarsvisit på Gotland.
I Estland har det tovade en framskjuten plats i alla slöjd- och hantverksbutiker. Överallt kan man köpa tovat.
- De har lyckats med sin marknadsföring och de kan leva på sitt hantverk, konstaterar Külli Bergbohm.
På den punkten har gotlänningarna en del att lära. Det är svårt att försörja sig på ullhantverk.
I Estland är man också lite djärvare när det gäller materialen. Liisa Tomasberg och Liisa Kallam, som båda är textildesigners, har med sig bilder av exempel på hur de använder tovat i offentliga miljöer. Genom att tova in torv, lin och hampa i ullen får man inte bara fram nya mönster och strukturer, utan också ett tovat material som kan användas i soffor, lampor och skjutdörrar. I den offentliga miljön har det tovade materialet den fördelen att den också fungerar som ljuddämpare.

Många tovar
Många arbetar med tovat i Estland, men allt är inte av samma goda kvalitet, berättar Liisa Kallam. Här ligger man inte lika långt framme när det gäller ullhanteringen. I lantbruket satsar man mer på köttraser och i bearbetningen av ullen finns det utrymme för utveckling, det har de kunnat konstatera efter Gotlandsbesöket när tittat på ullspinneri, ulltvätteri och ullfärgeri. Det finns ingen särskild "tovningsull" för de som jobbar med hantverket, men nu tar man med sig ett par säckar gotländsk ull hem.
Det handlar om att dela med sig och lära av varandra, det är de gotländska och estniska ullhantverkarna överens om. Precis som de tovande ullhantverkarna i tovningsakademin har gjort sinsemellan sedan de började träffas för ett tiotal år sedan.
Men ska man verkligen hämta influenser från andra länder till ett traditionellt gotländskt hantverk?
Gunilla Östbom ger ett lite överraskande svar på frågan:
- Det finns ingen gotländsk tovningstradition! Garnet och stickningen fanns här på Gotland, men inte det tovade. Den tekniken har man använt i kyligare trakter.
Nu lägger de gotländska och estniska ullhantverkarna upp en plan för hur förstudien ska övergå till ett mer målinriktat projekt.