Med det invigdes tre nya utställningar som tillsammans delar på övervåningen där man lyfter fram de äldre samlingarna och presenterar dem på ett modernt och tilltalande sätt. När Marika Bogren, intendent på Nationalmuseum i Stockholm, blev tillfrågad som projektledare svarade hon genast ja. Därmed är cirkeln sluten. För det var på Gotlands konstmuseum, där hon en gång hade sommarjobb, som hon fann Tyra Lundgren – eller så var det Tyra som fann Marika. Vi återkommer till det.
Två av utställningarna på konstmuseet hänger ihop. Den ena är ”Drömmen om Gotland – Bilden av Visby”. Där har Marika Bogren bland annat valt att lyfta fram kvinnliga konstnärer från museets samling. I första hand är det frilufts- och landskapsmåleri med motiv från gotländska platser. Ett åttiotal tavlor är placerade så som man visade konst för ett par hundra år sedan, ganska tätt.
– Det är lite okonventionellt, mer som en 1800-tals salongshängning, beskriver Marika Bogren.
”Projektrummet” som ligger mellan två utställningsrum ska fungera som ett slags förlängd arm eller kanske ett par extra glasögon att titta genom, till en av de två fasta utställningarna. I projektrummet visas nu ”Mitt Gotland. Mitt Visby” som bygger på tankar kring konstverken i ”Drömmen om Gotland – Bilden av Visby” och har arbetats fram av skolbarn.
Marika Bogren, vars inriktning är konstpedagogik, bjöd in tre gotländska skolor att vara med i projektet. Deltog gjorde lågstadieelever från Solklintsskolan i Slite, Atheneskolan i Visby och Väskinde skola.
– Jag presenterade utställningen för dem. Vi pratade om konstnärer som har rest till Gotland genom tiderna och vad de har fastnat för och hur man kan framställa det här.
Barnen tänkte sedan ut egna platser som de gillar extra mycket eller kanske tycker är jobbiga eller rent av fula. Dessa har eleverna sedan gestaltat genom att måla i akvarell och använda sig av linoleumsnitt, vilka nu presenteras under namnet ”Mitt Gotland. Mitt Visby”, i ”mellanrummet” som Marika Bogren kallar det eftersom det ligger mellan två utställningsrum.
De där perioderna då Marika Bogren vandrade mellan salarna på Gotlands konstmuseum, som konstvetarstudenten med det perfekta sommarjobbet, kom att påverka hennes liv markant.
– Jag kommer från Klintehamn och lämnade Gotland 1987 för studera i Uppsala, Kulturvetarlinjen och sedan Konstvetenskap. Om somrarna jobbade jag på Gotlands konstmuseum. Det fanns ett några självporträtt av Tyra Lundgren där. När jag gick som vakt kunde jag känna hennes blick. Vi tittade på varandra. Jag kände lite irritation, hon var påträngande.
Det här gjorde att Marika Bogren ville ta reda på mer om konstnären med det uttrycksfulla ansiktet. Hon hade aldrig hört talas om Tyra Lundgren och började undra varför, för hon såg att det var bra måleri.
– Jag började skriva en uppsats om henne och insåg att hon var bortglömd och inte alls hade den plats hon förtjänade. Det ena ledde till det andra, jag kom in på forskningsutbildningen och började min avhandling om Tyra Lundgren.
Om ungefär ett år är Marika Bogren redo att disputera. Under arbetets gång har hon följt konstnären i fotspåren. De har bland annat lett till Italien, Frankrike, Finland och till slut Gotland. Marika har även haft tillgång till Tyras dagböcker, ett ypperligt sätt att komma henne inpå livet.
– Hon bildade ingen familj vilket hon saknade ibland, kan man läsa i dagboken. Samtidigt hade hon det här fria livet. En fascinerande person. Det var ovanligt att som kvinna ta tydlig ställning till hur man ville ha sitt liv. Det försöker avhandlingen visa. Hur pass ovanliga hennes ställningstaganden var som kvinnlig konstnär. Hur var det i Paris på 1920-talet för de här kvinnorna? Och hur var det i Italien då Mussolini och fascismen dundrade på?
För några år sedan visste inte många vem Tyra Lundgren var, men genom den stora riksturnerande utställning som Marika ansvarade över är namnet numer känt. På Gotland var hon kanske mer bekant då hon hade bostad och ateljé i Fide. Den aktuella utställningen i Visby bygger främst på sådant som hon testamenterade till Gotlands Fornvänner (Tyra Lundgren levde 1897-1979).
– Det är kul att få visa denna världskändis på Gotland, den ö där hon höll till. Det är måleri, keramik, glas, textil, och teckningar. Det blir en permanent installation som vi sedan kan förändra genom att byta ut föremål då och då, säger Marika Bogren.
Utställningarna kompletteras med film och bildspel. Bland annat kan man se en intervju där modejournalisten Ingrid Schrewelius intervjuar Tyra Lundgren i samband med en utställning på Konstakademien år 1978.
– Man ser Tyra där hon står med en av sina stengodsuvor och slår sina smycken mot den. Det är en uppenbarelse.