Gotlands Tidningar kommer i en rad artiklar uppmärksamma den psykiska ohälsan på Gotland. Under lördagen skrev vi om Jonte som valde att avsluta sitt liv i augusti i år. Hans anhöriga, sambon Annika Ljunggren och grannen Charlotta von Zweigbergk, tycker att vården på Gotland borde ha kunnat göra mer – men att de inte fick något gehör.
Marie Härlin, verksamhetschef för verksamhetsområde psykiatri på Gotland, kan enbart svarar övergripande på hur man arbetar. Hon kan av sekretesskäl inte kommentera det enskilda fallet.
Hon är tydlig med att psykiatrisk vård är frivillig - som all annan hälso- och sjukvård. Undantagen är få och de har strikta lagar och regler att förhålla sig till gällande tvångsvård av patienter.
– Den frivilliga vården bygger på att individen själv säger ja till den vård som vi erbjuder. Det är en utmaning för vår personal att motivera en patient med hopplöshetskänslor som är så dålig att den ibland inte kan ta emot vården. Sedan är det en utmaning att kunna förklara för anhöriga varför vi inte kan ta till tvång i större utsträckning. För att hantera detta jobbar vi med krisplaner, säger Marie Härlin.
När kan en människa bli aktuell för tvångsvård?
– Tvångsvård använder vi i särskilda fall och det är ovanligt. Det begränsar en människa väldigt mycket, ytterst handlar det om en frihetsberövning. Det är tydligt angivna kriterier i lagen som ska vara uppfyllda, säger Marie Härlin.
– Vi har i genomsnitt tre personer varje månad som blir tvångsvårdade.
Chefläkaren Gunnar Ramstedt säger att det största problemet är de personer som är självmordsnära men inte tar kontakt med vården. Mer än var tredje person som tagit sitt liv på Gotland de senaste fem åren har inte haft någon kontakt med hälso- och sjukvården över huvud taget.
– Vi måste bli bättre på att komma i kontakt med de personerna, säger Gunnar Ramstedt.
I de fall personer haft vårdkontakter tiden innan de begår självmord görs alltid en utredning. Förr skulle alla sådana händelser anmälas enligt lex Maria till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det kravet försvann hösten 2017.
– Det tar ett tag för oss att göra vår utredning. Först ska vi utreda om en vårdskada skett och om den hade kunnat undvikas. Därefter tar vi beslut om Lex Maria-anmälan ska lämnas in, säger han.
