Det första fallet är en man i 60-årsåldern som tidigare sökt vård för nedstämdhet och fått mediciner för det. Efter drygt ett år sökte han återigen vård, då på den psykiatriska jourmottagningen. Han ville ha ångestdämpande medicin men bedömdes inte vara självmordsbenägen och hänvisades till primärvården. Tidigare samma dag hade en närstående ringt vårdcentralen och bokat till hos läkare för mannen. Men den läkartiden uppmärksammades inte vid besöket i psykiatrin. Två dagar efter akutbesöket tog mannen sitt liv.
Det andra fallet rör en kvinna i 80-årsåldern, som varit inlagd för en neurologisk utredning. Det framkom då att hon led av ångest. Man höjde dosen av redan pågående antidepressiv behandling och bestämde också att kvinnan skulle få träffa en kurator. Tio dagar efter att kvinnan lämnat den medicinska avdelningen tog hon sitt liv. Anhöriga hade tidigare lämnat in synpunkter på att kvinnan var felmedicinerad och att hon själv känt sig mentalt påverkad av medicinerna på ett negativt sätt.
– Vi undersöker dessa händelser så noggrant som möjligt, säger chefsläkare Gunnar Ramstedt.