Det yngsta vraket förliste 1945, de äldsta den 28 juli 1566 - natten när 15 av 34 fartyg från den dansk-lübska flottan förliste i en storm utanför Visby.
Östersjön är unik i sin förmåga att bevara gamla skepp. I saltare vatten finns det trämask som kan förstöra ett skepp på bara några decennier, men här kan vraken ligga kvar i hundratals år.
- Det här ska bli en underhållande serie som förenar kunskap med spänning och äventyr. Kameran kommer att följa när ny kunskap plockas fram. Det är "här och nu" och det är public service när det är som bäst, säger Anna Schytt, som är projektledare på SVT:s vetenskapsredaktion.
Arkeolog
Till sin hjälp har hon bland annat arkeologen Jonna Ulin, som var programledare för "Utgrävarna" och sökledaren Ola Oskarsson, som var den som ledde sökandet efter den försvunna DC3:an. Samt massor av avancerad teknik. Från forskningsfartyget Franklin kommer man att kunna få en mer närgången inblick i historien under havsytan än någonsin tidigare.
GA följer med när Franklin lägger ut för en första undersökning av havsbottnen utanför Visby hamn. Att det finns fartyg här som troligen ingick i den dansk-lübska flottan, det vet man sedan tidigare. Marinarkeologen Göran Ankarlilja har gjort omfattande undersökningar av det här området. Och han var inte den förste som sökte efter vrakrester här. Anders Lerinder gjorde dykningar här tillsammans med Rune Fordahl redan i början av 60-talet. Förutsättningarna var helt annorlunda då. Anders dök på 20 meters djup och drogs fram av en båt som svepte fram och tillbaks över området. De hittade inte mycket den gången, men var besjälade av förhoppningen att hitta en "gotländsk Vasa".
Redan vid första svepet går Franklin rakt på ett vrak som Göran Ankarlilja positionerat sedan tidigare. Ekolodet visar att vraket förmodligen mest är en brädhög, men ännu 440 år efter förlisningen sticker vissa delar fortfarande upp. Det här vraket och andra lämningar efter flottans förlisning kommer att undersökas närmare under de kommande dagarna.
Scanna havsbotten
Med utrustningen ombord kommer man att kunna scanna av hela havsbottnen i det här området och göra en mycket detaljerad kartbild som visar var alla vrak ligger. När man hittar något riktigt spännande kommer man att skicka ned både en sjöuggla och dykare som dokumenterar vraken med kameror. Och för att allt sedan ska kunna åskådliggöras på ett tydligt sätt för tv-tittarna så kommer man att beskriva vraken med 3D-grafik.
- För mig är det helt fantastiskt att få se de här fartygen med den här tekniken, säger Anders Lerinder.
Också Göran Ankarlilja är förväntansfull:
- Min förhoppning är att vi ska hitta vrak från dansk-lübska flottan som har sjunkit och inte bärgats och att vi kan hitta vapen och andra saker i och omkring skeppet som berättar om hur krigföringen fungerade och om hur man levde ombord.
Om man lyckas lokalisera fler vrak i det här området är det möjligt att det också kommer att kunna innebära att de på sikt kan få ett bättra skydd än vad de har i dag. De stora kryssningsfartygen som ankrar upp på redden utanför hamnen innebär ett hot mot dessa historiska lämningar.
- Förhoppningsvis kan det här leda till att man blir försiktigare med var man ankrar upp stora fartyg, säger Jonna Ulin.
God bild
Jonna Ulin, som normalt är arkeolog på land, är fascinerad över hur mycket tekniken kan avslöja om vad som finns på havsbotten. Även om vraken ligger mycket djupt så kan man få en god bild av vad som finns där nere.
- De här instrumenten är helt fantastiska. Jag är förvånad över hur mycket oväntade saker som vi hittar.
Vrakletarna ombord på Franklin kommer dock inte att bärga några av de föremål som påträffas. Finns det inte risk att fynden plundras om man berättar om dem i tv?
- Vi avslöjar inga positioner, förklarar Jonna Ulin.