Tusen bilder blev en sockenbok

En cd med bilder, en dvd med filmer och nu - äntligen - efter mer än tio års arbete är sockenboken klar. Ardre är en socken som presenterar sig på många sätt.

Evald Lindby är duktig på att minnas människor och händelser, och varit en nyckelperson i arbetet med sockenboken.

Evald Lindby är duktig på att minnas människor och händelser, och varit en nyckelperson i arbetet med sockenboken.

Foto: Rolf Jönsson

Gotland2009-03-14 04:00
Ardre är enligt uppslagsboken en före detta församling med cirka 275 fornlämningar, bland annat några mindre gravfält och fyra medeltida ruiner. Att den före detta församlingen var Årets socken på Gotland 2008 bryr man sig inte om att nämna.
Det var tänkt att utgivningen av boken "Ardreboar" skulle kröna året som Årets socken, men av olika anledningar försenades utgivningen. I stället har Ardre fått en anledning till fest 2009, för i dag är det boksläpp under högtidliga former i bygdegården.

Vägen fram till en sockenbok har varit lång, och började ursprungligen inte som ett bokprojekt. I början av 1980-talet ivrade dåvarande ordföranden i hembygdsföreningen, Alf Olsson, för att man skulle börja samla in fotografier som kunde spegla socknens historia. Arbetet kom inte igång förrän 1993, och det visade sig snart att Ardre hade en bildskatt av oanat mått. Ardreborna har nämligen varit ovanligt flitiga med kamera.
De äldsta bilderna är tagna på 1800-talet. En pionjär i början av 1900-talet var John Klintberg, vars negativ i form av glasplåtar nu finns i hembygdsföreningens förvar. Hans framfart med kameran, som sockenborna kallade "fågelholk", inspirerade andra och han fick snart efterföljare som Viktor Jakobsson, Olle Jakobsson och Gerhard Pettersson.
- Det blev nog lite mode bland ungdomarna att skaffa kamera, säger Göte Tingström som lett arbetet med att sammanställa bildmaterialet.
Göte Tingström skaffade själv sin första kamera 1952 och hans egna arkiv omfattar nu mer än 15 000 diabilder och 1 500 svartvita fotografier.
Bildprojektet ledde fram till att drygt 1 000 bilder valdes ut. Det sägs ofta att en bild säger mer än tusen ord, men bilder med anonyma personer tagna på platser ingen känner till vid okänd tidpunkt har förlorat mycket av sitt värde. Därför fortsatte bildprojektet och ett omfattande arbete lades ner på att identifiera personerna på bilderna. I det arbetet var Evald Lindby en ovärderlig hjälp. Evald Lindby, född 1925, är den som känt igen och identifierat flest personer på bilderna.
- Jag har väl ett bra bildminne. Förr i tiden umgicks man mer, när det inte fanns tv hade man tid att gå till varandra, säger han.

2005 kunde projektet "Ardrebilderna" presenteras. Med hjälp av Simon Hägg kunde fem välfyllda fotoalbum med 1 125 bilder presenteras på cd. Bilderna kompletteras av Göte Tingströms register med namn på över 800 personer. På skivan fanns även register över platser och ämnesområden.

Men Ardre var inte bara en fotograferande socken. I mitten av 1930-talet kom hembygdsföreningen över en 16 mm kamera, och med David Ahlqvist som föreningens starke man började man snabbt dokumentera vardagen i socknen.
Tre av filmerna, "En färd genom Ardre", "Arbetsliv" och "Sommarrevy" 1938 har restaurerats och genom Leif Dahlbergs försorg ljudsatts. Förra året överfördes de och gavs ut på dvd. Filmerna kommenteras av den som kände igen personerna på bilderna bäst - Evald Lindby.

Under arbetet med att samla in bilder tog Göte Tingström med bandspelare och intervjuade Evald Lindby. Resultatet blev ett samtal på tio timmar, upplagt som en vandring genom Ardre.
Men bandinspelningen var inte det första försöket att beskriva en vandring i socknen. Redan i början av 1900-talet hade Fridolf Ahlvin gjort en liknande vandring, och i rimmad form beskriver folk och platser i 54 verser.
Ytterligare en nedtecknad vandring finns. På 1970-talet beskrev Olle Nilsson på hundra A4-sidor en rundtur genom Ardre, som den skulle ha sett ut om den gjordes på 1920-talet (då han var tonåring).

Förutom ett tusental bilder fanns det alltså flera skildringar av Ardre. Därmed fanns underlag för en sockenbok, och för tiotalet år sedan började Ardre hembygdsförening sätta av pengar. Göte Tingström fick fria händer att lägga upp projektet.
Det har blivit en något annorlunda sockenbok, som inte i första hand hämtat uppgifter ur arkiv och nedtecknade uppgifter. Istället är det bilderna med sockenborna och de minnen som finns om dem som är grunden för bokens beskrivning av Ardre och socknens gårdar. Det gör "Ardreboar" till en ovanligt levande sockenbok, och ett viktigt dokument. Utan boken och arbetet bakom den skulle mycket av den förändringens tid som 1900-talet var inte ha dokumenterats.

Men för att beskriva en av de mest omvälvande händelserna i socknen fick Göte Tingström plocka fram två tjocka böcker - Ardrebornas kopia av hur laga skiftet genomfördes i Ardre 1880-85. "Ardreboar" tar avstamp i laga skiftet och man får en beskrivning av en tid som vände upp och ner på socknen. En del hus flyttades, andra revs och det byggdes nytt.

1900-talet var en omvälvande tid på många sätt. Jordbruket mekaniserades, och Ardreborna tog ofta fram kameran för att föreviga familjen framför något ny maskin - självbindaren, slåttermaskinen eller traktorn.
- Jag tycker nog att maskinerna inneburit den största förändringen under 1900-talet, säger Evald Lindby.
Samtidigt påminner han oss om en inte lika positiv förändring. På 1950-talet hade Ardre, Ljugarn oräknat, en befolkning på cirka 300 personer. I dag är de bara omkring 70 kvar.

Något som radikalt kom att ändra Ardre var den nya vägen som byggdes i mitten av 1970-talet. Efter många diskussioner med sockenborna beslutade vägverket att dra den nya vägen över klinten. Nu ser man nästan inget av bebyggde trakter i Ardre när man tar vägen mot Gammelgarn och Katthammarsvik.
- Det fanns förslag om att dra vägen genom Ardre, men då hade man förstört en del kulturmiljöer och tagit en hel del åkermark i anspråk, säger Göte Tingström som verkar rätt nöjd med resultatet.

"Ardreboar" är i första hand en bok om socknen kring kyrkan. Som bekant ingår även Ljugarn i socknen, men Ljugarn beskrevs redan 1991 i Bo Hallins bok "Den ljusa udden".
"Ardreboar" och "Den ljusa udden" illustrerar den uppdelning av Ardre som finns med gräns vid Hallute backe. Att kyrksocknen har sitt och Ljugarn sitt märks även i att det även finns två bastur och två bygdegårdar.
- Jag kunde inte utelämna Ljugarn, men har försökt att ge en personlig skildring. Jag gick två år i skola på Ljugarn, har spelat fotboll där och dansat på Björkvallen, berättar Göte Tingström.

"Ardreboar" är utgiven av Ulf Jacobsens förlag i Hemse. Boken är tryckt i 800 exemplar, med stöd av bland annat DBW, Kungliga Patriotiska Sällskapet och Gotlands Hembygdsförbund.


Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om