Törnrosasömn och förfall hotar muren

Status som ett av Sveriges sju underverk fick ringmuren då Vetenskapsradion Historia ordnade en omröstning år 2007. Den ovissa framtiden består i att ringmuren trots status som underverk och viktig del i ett världsarv får klara sig med en mycket begränsad insats av vård och underhåll. Stadsmuren verkar nästan bortglömd kan en vanlig flanör tycka. Riksantikvarieämbetet håller inte med utan menar att ringmuren får det underhåll den behöver för att fortleva som fornminne.
- Det är beklagansvärt, men ringmuren saknar underhåll sedan en tid tillbaka, konstaterar Waldemar Falck.
Han är numera pensionär sedan många år men var tidigare ansvarig för ringmurens vård. Waldemar Falck menar att oavsett vem som bär skulden så är bristen på underhåll ett allvarligt problem eftersom det handlar om det förnämsta kulturminne vi har i landet.

Det förfall som alla kan se är att växtligheten får breda ut sig på muren. Det skall genast sägas att allt som växer på muren är inte av ondo i meningen att det skadar muren, men när ganska kraftiga bladväxter och buskar har slagit rot på tornens krön och stora delar av muren har det gått för långt. Rötterna tränger in det gamla bruket, spränger det och bäddar för ytterligare växtlighet.
Waldemar Falck vill inte påstå att muren är i dåligt skick ännu, men att den snart kan bli det om inget görs.
Till syvende och sist är det som i så många andra fall en fråga om pengar.
När Waldemar Falck var ansvarig för murens vård gick bland annat Cementa in som en stor bidragsgivare och det bidrog till att muren kunde hållas i gott skick.
- Men det får inte vara så att vården av ringmuren är beroende på hur stor givmildhet det finns, tycker han.
Underförstått: Det är ett statligt ansvar att se till att pengar till underhåll finns.

Det har inte i alla tider varit självklart att ringmuren skall bevaras. I takt med att skjutvapen utvecklades minskades murens värde som försvarsanläggning. Att den skulle ha ett kulturhistoriskt värde var inte gångbart exempelvis under 1700-talet.
På 1730-talet fanns ett statligt förslag som gick ut på att ruinerna i Visby skulle säljas på auktion eller åtminstone skattas på järn och tegel, som skulle användas för att uppföra ett nytt residens. De styrande i Visby protesterade dock och lyckades avvärja hotet. Men 1785 var ruinerna verkligen utbjudna på auktion. Men som tur var får vi väl säga i dag så dök det inte upp någon spekulant.
I mitten av 1800-talet hade man uppenbarligen fått en annan syn på ringmur och ruiner. Då upprättades en vårdplan och enligt denna skulle träd och buskar som uppenbart sprängde murar och valv tas bort. Rensningen borde dock ske med urskiljning eftersom viss växtlighet fungerade som skydd för murarna.
På 1860-talet fick magistraten i Visby ett särskilt statsbidrag för ringmuren, som därmed fick en grundlig översyn. Det var då man stöttade två sadeltorn norr om Österport med rejäla järnstöd, som ännu i dag tycks fungera väl. Det var också då man började med att skydda murkrönen med kalkstensskivor.
Det har även förr funnits perioder då ringmurens behov av vård och underhåll "glömts bort". I mitten av 1950-talet konstaterade dåvarande riksantikvarien att inga mer genomgripande arbeten hade kunnat göras på ringmuren under den senaste 25-årsperioden.
Hösten 1955 hände så det att bankdirektören Tage Cervin överlämnade en check på 50 000 kronor till landsantikvarie Greta Arvidsson för ruinernas underhåll. Cervin skänkte sedan under många år pengar och totalsumman blev så småningom en miljon kronor.
En privatperson gjorde alltså här som sponsor en betydande insats.

Den lyckligaste perioden för Visby ringmur med tanke på underhållsmöjligheterna torde vara 1990-1995 då kampanjen "Rädda Visby ringmur" bedrevs.
Upprinnelsen till det hela var en artikel i Svenska Dagbladet. Lars Cnattingius slog larm om det bristande underhållet på ringmuren. Detta var under den period då Nordström och Thulins dotterbolag Gotlandslinjen drev färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet. Gotlandslinjens VD Hans Laidwa tog initiativ till kampanjen som sedan bedrevs med insamlingar, festligheter och annat som gjorde att pengarna rann till såväl från staten, näringslivet som privatpersoner.
De företag som var med i denna kultursponsring var förutom Gotlandslinjen, Ericsson, Åhléns, Cementa och Penninglotteriet. En stenplatta med namn på sponsorer finns för övrigt i tornet Silverhättan. Men redan har de ingraverade namnen börjat suddas ut!
Av minnestavlan framgår att allmänheten bidrog med 700 000 kronor.
Cementas deltagande var på sätt och vis en märklighet eftersom en av de åtgärder som stod på åtgärdsprogrammet var att avlägsna det cementbruk som applicerats på muren på 1960-talet och 1970-talet och med tiden visat sig vara ett misstag. Cementen var för tät.
En av de åtgärder som är viktigast för muren även i dag är att avlägsna cementbruket. Man har funnit att det kalkbruk som finns under det påförda cementbruket smulas sönder och att konsekvensen faktiskt kan bli en rasrisk.


Cementbrukslagningarna gjordes förstås i övertygelse om att detta var rätt men det har visat sig att det var ett misstag.
Åhléns varuhus hade skänkt 100 000 kronor till kampanjen och fick för detta en dag tillåtelse att flagga med Åhléns-flaggor på ringmuren.
Detta ledde till att många Visbybor gick i taket. De kunde inte tänka sig ringmuren som en plats för reklam och flaggningen blev en engångsföreteelse.
Ett av hoten mot ringmuren - och troligen det största - är alltså växtligheten.
När man nu vandrar runt ringmuren och tittar måste man konstatera att det är många arter som växer och frodas på muren. Man kan undra hur dessa växter kan leva utan jord. Och man kan givetvis också undra hur skadligt det är för murfogarna med alla denna växtlighet. Det finns naturligtvis också tankar kring om vissa växter pryder eller misspryder muren.
Det är en spridd uppfattning att örter inte skadar muren, men att vedartade växter gör det. Med vedartade växter menar man främst fläder och besksöta. Den senare är faktiskt en lian. Även murgrönan, som är vanligast förekommande, skadar muren och dess fogar.
En inventering av växtligheten på stadsmuren gjordes redan på 1890-talet och då uppges att man fann omkring 100 arter som slagit rot i murverket.
År 1995 gjordes en liknande inventering av Gun Ingmansson och Bengt Larsson. De kom fram till att 78 arter växte mer eller mindre utan jord direkt på muren.
De konstaterade också att gul nunneört, murreva, sandsenap och stor fetknopp är arter som tillkommit under senare tid.
Det är 25 år sedan inventeringen gjordes. När Gun Ingmansson i dag tittar på muren tycker hon att växtligheten är ungefär densamma som för 25 år sedan. Några dramatiska förändringar har inte skett.
Visby ringmur ägs av Gotlands kommun. Riksantikvarieämbetet är ansvarig för vård och underhåll, men överlåter detta uppdrag till Gotlands museum. Riksantikvarieämbetet överlämnar också årligen en påse pengar till museet.

På Gotlands museum är det byggnadsantikvarien Jörgen Renström som har ringmuren på sitt bord.
Han berättar att man år 2002 upprättade en vårdplan för ringmuren, men hittills har man inte på långa vägar fått så mycket pengar som enligt denna behövs för underhållet.
Muséet har i genomsnitt fått 200 000 kronor årligen till ringmuren och alla ruiner. Det står klart att man inte kan ordna mycket till vård och underhåll för den summan. Det är för övrigt samma summa som Gotlands kommun anslår till flaggning på muren varje år!
I vårdplanen har man beräknat det årliga behovet av pengar till 774 000 kronor i 2002 års penningvärde varje år i 100 år. Om det fattas i storleksordningen en halv miljon årligen år efter år så får detta naturligtvis konsekvenser.
- Idealet är enligt allt förnuft ett kontinuerligt underhåll, säger Jörgen Renström. Vi skulle behöva två personer som jobbade på heltid året runt med ringmuren.

Från museets sida har man varje år framfört till Riksantikvarieämbetet att det anslås på tok för lite pengar till ringmuren. Man har dock förståelse för att Riksantikvarieämbetet har en svår situation. Man har 35 fastigheter att underhålla och för detta finns 5,6 miljoner kronor.
Avdelningschef Anna Klint Habbe är avdelningschef på Riksantikvarieämbetet. Hon håller inte med om att vården och underhållet av ringmuren är eftersatt. Hon menar att man årligen gör prioriteringar av vad som är viktigast att göra och sedan gör insatser utifrån denna bedömning. Hon påpekar att det gjorts insatser för att röja bort växlighet under sommaren. Mer därom längre fram i artikeln.
Anna Klint Habbe understryker att det inte finns någon ambition att ta bort all växtlighet. Det är den skadliga växtligheten som skall bort. Det handlar om ett fornminne som skall vidmakthållas och inte en modern rekonstruktion.

Det är fel att påstå att ringmuren står helt utan underhåll. Sanningen är den att Gotlands museum sedan i maj har en person anställd på halvtid med uppdraget att ta bort oönskad växtlighet på ruiner och ringmur.
Anders Söderström heter mannen som har detta jobb. Utrustad med en lättmetallstege, en sekatör och en handsåg har han tagit upp kampen mot förbuskningen av muren. Hur flitigt han än jobbar har han ingen möjlighet att hinna med allt.
För det första jobbar han halvtid. För det andra skall han räcka till för både ruiner och ringmur. För det tredje når han inte högre än när han står på översta stegpinnen. Det finns mycket växlighet som ligger utom räckhåll för hans sekatör.
Anders för en envis kamp mot murgrönan.
- Den är som en gute, skojar han. Den blommar sent, är lite giftig och klamrar sig envist fast.
Och, som sagt, mycket av växtligheten är omöjlig för Anders att nå med den utrustning han har.

Det finns idag inget som tyder på att staten kommer att tillskjuta mer pengar till vård och underhåll av Visby ringmur. Anna Klint Habbe på Riksantikvarieämbetet är ansvarig och hon tycks vara nöjd med tillståndet som det nu är. Hur det blir i framtiden vet hon inte. Man vet inte heller vilken myndighet som blir ansvarig för muren i framtiden. Det pågår en utredning vars resultat skall läggas fram i december.
Då kanske det sägs att ansvaret skall lämnas över till Statens Fastighetsverk. Därför finns ingen långsiktig plan för tilldelningen av pengar.
Just nu vill Riksantikvarieämbetet enligt vad GA erfar frånsäga sig ansvaret för ringmuren och föra över detta på Gotlands kommun. Motiveringen skulle vara att kommunen har andra möjligheter att söka bidrag än Riksantikvarieämbetet.

Finns det några krafter på hög politisk nivå som verkar för mer pengar till muren. GA ställde frågan i ett mail till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i måndags morse. Då svaret dröjde mailades frågan till kulturministerns pressekreterare med en undran om varför ministern inte svarat. Inte heller denna fråga har besvarats.